Jag vet inte hur, vad ska jag göra? Jag är inte olycklig längre, det är bra. Jag har hittat min balans med maten, träningen, skolan och allt rullar på. Men min kropp... Jag vet inte om jag var för sen, om det tog för lång tid, tid till att hitta rätt. De kan alltid vara någon medicin, något eller nått som står i vägen för att öppna nästa dörr. Jag har något i vägen som gör att jag inte kommer vidare just nu. Det är tungt, men jag är glad och pratsam. Men jag gråter varje dag, det gör så ont, det är så varmt, så varmt att kroppen inte kan andas. Huvudvärk som håller mig vaken, missfärgningar på kroppen, mat som inte kroppen vill behålla. Ömhet... Går inte att skriva, det är för mycket. Jag vet bara inte hur länge man ska stå ut med dessa saker. Klådan har minskat, tack o lov för det. Skillnaden nu är att jag, jag är lycklig. Ser fram emot framtiden, ser fram emot de som väntar mig, dessutom ser jag fram emot måltiderna. Jag ser fram emot helgerna då det är OKEJ att äta goda saker, sött och gött saker! Jag hoppas att livet inte sviker när jag börjar känna glädje i mitt liv, att jag bara är under ett svart moln. Jag börjar lära mig tycka om min kropp, jag börjar acceptera min kropp. Förut tränade jag för att kunna få äta, nu äter jag för att min kropp behöver det. För mina muskler, så kroppen orkar! Men jag är väldigt trött, för alla dessa saker som händer med min kropp just nu tar så mycket kraft. Jag blir utmattad.. Men jag håller tummarna på att jag blir frisk, att detta vänder, tänker kämpa, tänker alltid kämpa. Jag ska vinna, jag ska inte låta något förstöra mig. Aldrig mer!
