Nyhet för året 2023 och en fruktansvärda vändning

Första nyheten för nya året.. Jag ska äntligen börja sälja mer målningar nu 2023. Kommer lägga upp massa bilder och även en ny länk till en till sida. Så håll utkik och vänta inte med att maila eller skriva för mer frågor och intresse.

Men livet har haft en fruktansvärd vändning och nu måste jag hitta lite ljus igen. Ledig två veckor framöver och det känns väl både bra och dåligt. Problemet just nu är att jag går igenom en tuff period i mitt liv, den tuffaste någonsin, många olika prövningar och det känns fruktansvärt. Hur ska jag palla allt detta liksom? Tror inte folk fattar vad jag går igenom och mina tankar går hela tiden på att jag ska ge upp, sluta försöka, ge upp, sluta försöka. Hur ska man kämpa när allt man nästan känner är ensamhet och hjärtesorg? Tänker inte ge upp, men vill så gärna göra det. Men ska kämpa, jag lovar, in till det sista. 

Ingen fantastisk saga..

Trodde jag skulle bli glad över en sådan här grej att skriva men det är jag inte. För många kan det vara en glädje att skaffa familj (vilket jag vill göra) men. Gravid och ensam, du läste rätt. Jag är gravid och ingen direkt pappa till barnet. Känner mig ensam och övergiven. Alltid viljat ha barn och en lycklig familj som jag nu aldrig kommer få. Jag förstör allt jag lyckas få ihop, alla relationer, allt. När allt börjar gå bra så förstör jag och i det här fallet att jag blir gravid. Jag fattar inte hur jag ska klara allt, känns som jag dessutom kommer bli en dålig mamma, eller nästan alla får mig att känna så. Gör jag verkligen rätt beslut i att behålla ett barn utan pappa? Jag vet inte, men jag riskerar att inte kunna få barn om jag gör en abort och bli barnlös resten av livet? Står jag ut med mig själv då när alla andra har barn och är lyckliga? Jag brukar säga om man älskar någon då klarar man väl allt tillsammans? Även hur svårt det är och att allt inte blev som man tänkt sig? Men idag vet jag inte om det stämmer längre. Livet är inte direkt en perfekt saga, när verkligheten kommer så kommer din dröm att krossas. Min gjorde nyss det..

I'm so done..

Jag har hamnat i min djupaste depression, jag känner ingen livsglädje. Jag känner starkt hat mot mig själv. Jag trodde aldrig jag skulle komma hit, men nu hamna jag här och jag spyr över mig själv. Jag hatar mig själv och jag orkar inte mer. Jag har kämpat och kämpat med mig själv i så många år och jag har varit på botten men nu är jag på grunden. Jag andas inte luft längre, jag andas inte alls. Min aptit jag hade på allt är nu död och jag kommer inte här ifrån. Min fråga är.. kommer jag någonsin göra det? Nej.. Nej det kommer jag inte göra. Jag har tappat all lust, alla jag pratat med stänger jag nu ute. Vill inte prata med folk, inte med någon. Folk man tror är ens vän är inte det, folk du litar på.. lita inte på dom. Jag trodde aldrig jag skulle sjunka så långt ner i botten detta år, att jag skulle hissa ner flaggan och säga att jag är besegrad. Jag är det och erkänner mig besegrad och klar.. Tack för mig och hejdå.