torsdag 31 mars 2016

söndag 27 mars 2016

But i'm only human




En låt jag kan lyssna på hur många gånger som helst, redan lagt upp den för ett tag sen men kände för att lägga upp den en gång till. Så här är låten "But I´m only human"

söndag 20 mars 2016

Tattoo time 21 april + 18 års kaos!

Att fylla 18 vart väl lite mer som en press tyckte jag.. Det blev en bra födelsedag och så men jag känner väl att jag kanske inte gör tillräckligt mycket för att vara stolt över mig själv. Att jag som 18 måste ta mer ansvar än vad jag gjort vilket kan både vara skönt men lite jobbigt såklart. Blir mycket omständigheter när det gäller alla möten och mediciner. Men man måste kanske komma in i ett flow för att känna sig bekväm, innan man känner sig lugn med allt 18 års kaos! Men jag ska göra min första tatuering den 21 april, WHAT? Yes äntligen asså det kommer bli så jävla coolt! Jag har även bestämt mig för att följa mina egna spår nu med att ta hand om min kropp genom träningen och mat som jag verkligen vet att jag känner att jag gör framsteg i. Det är jätte nice att äntligen se och känna resultat faktiskt. Men det är jag stolt över mig själv, att jag äntligen känner mig mer hemma i min kropp nu, det är bland det svåraste jag har försökt men ändå lyckats i. Skön känsla när man alltid har hatat sin kropp i alla år man känner till och från det till att äntligen se sin kropp på ett positivt sätt.

Att lära sig älska sin kropp
Det bör alla göra
För älskar man sin kropp
Då har man verkligen hittat hem till sig själv!

lördag 5 mars 2016

fredag 4 mars 2016

torsdag 3 mars 2016

he changed me &'then.. he left

How it all turned to lies

Hon som alltid kämpar i onödan

Hjärtat delas isär som pusselbitar, men allt var under kontroll. Men efter min resa splittrade sig alla delar och nu ligger dom i en enda stor klump.

Man kan inte laga ett trasigt hjärta själv, oavsett hur mycket jag vill fixa det, kommer jag inte att kunna göra det själv...

Livet känns så orättvist, ensamt, tungt, som bara en enda stor kamp och inget mer.
Jag saknar alla jag hade, oavsett vad som hände.
Men hjärtat krossades och nu står man själv och strävar efter att kunna skapa, fixa, laga, bli något, eller bara vad som helst. Jag känner press varje dag, jag känner mig inte som någon skönhet heller. Jag vill bara att allt ska bli som förut. Men det känns som allt har passerat förbi. Det är som en tystnad över alla instängda rum man är i. Jag lever i svek, jag känner hur mycket jag saknar alla, men det stora sveket kastar över mig som ett täcke varje dag som natt. Jag vill glömma, för det känns som alla redan gjort det, men jag har inte glömt, inte en sekund. Jag önskar bara jag kunde leva med mig själv trots allt som hänt mig, men jag gråter alltid och..... Jag är nog bara den flickan som bara finns men som ingen vill ha med att göra, hon finns men hon betyder inget, hon lever men hon andas inte, hon gör saker men som aldrig räcker, hon kämpar men alltid i onödan, hon ler, hon försöker, hon ger, men hon får inget tillbaka längre, hon duger inte, hon finns men ingen skulle märka ifall hon försvinner, ingen skulle hjälpa henne upp, hon får ta all stryk och aldrig skulle någon få för sig att hjälpa henne, eller försöka laga det dom tagit sönder i hennes hjärta...