fredag 31 maj 2013

Nemi-33










Klicka för större bild

Jag blir snart fri

Hur ska jag börja detta inlägg? Jo jag var hos tandläkaren förra veckan... Och ja det gick hur bra som helst! Om jag ska vara ärlig trodde jag att det skulle vara sämre än det någonsin har varit och plötsligt var det en av dom bättre gångerna. Vilket känns bra och lättar lite på trycket, eftersom jag spytt så mycket. Nu närmar sig även mitt stopp mot det. Jag ska nämligen ta hål i tungan, alltså ska jag pierca mig nästa vecka. Jag tror det gör så in i helvetes ont och det är bra att man tänker att hela tungan ska spricka och blöda hur mycket som helst då gör det inte lika ont. Men jag kan redan känna min frihet närma sig och jag kan känna hur alla mina tvång kräkningar jag skapar fram dör ut. Det blir äntligen ett slut och jag blir fri från att göra mig illa.

måndag 20 maj 2013

Sår på sår

Nu vill inte jag vara den som är så där negativ igen, men jag måste få ur mig det här. Igår satt jag med tårar i halsen. Idag sitter jag och spyr upp mina tårar så jag kan andas. Det som hände med mig igår var att jag blev ännu en gång sårad på ett olidligt sår. Jag får sår på sår. Jag gör sår för sår. Jag sjunk ner, försökte prata om men det gick aldrig för mig. Även idag ger jag korta svar, gråter och spyr. Jag vet inte vad jag ska göra? All hjälp som jag behövde för år sen som jag även behöver nu måste jag vänta på. Jag måste vänta... Men kommer hjälpen vara för sen för att jag ska orka då?

söndag 19 maj 2013

Hemma i banor, kanske nya

Nu är man äntligen hemma i sina banor igen. Vilket kan både vara positivt och negativt. Jag är rädd, jag vet hur ofta jag försöker inbilla mig att det kommer gå bra, idag ska jag klara det här. Sen står jag och hostar upp mina ord. Sen vet jag nu efter resan att jag har en ny chans att inte väcka upp mina gamla vanor. Jag kan börja om på nytt, men jag är rädd. Jag är rädd.. Jag gråter när ingen ser, jag står o hostar upp alla ord, allt som jag lovat. Men nu efter två veckor långt bort från mina tvång så kan jag börja om. Jag ska vara ärlig, jag har inte klarat mig helt när jag varit borta. Jag har varit svag ibland och.. Ja vad ska man säga? Varit dum!! Men samtidigt har jag aldrig mått bättre, jag mår så fruktansvärt bra. Men de två sista dagarna kollapsade jag helt, haft ont, olidligt ont. Men jag hoppas jag kommer upp som de andra dagarna varit. För de har varit underbara. Sen tänker jag uppdatera resan i Turkiet och lägga upp bilder och sånt, men det tar jag när jag orkar. Men är hemma nu och kommer blogga som vanligt igen förhoppningsvis så mycket jag orkar och vill.

fredag 3 maj 2013

Otep - Apex Predator


Förhoppningsvis paus och en ny start

Idag är det fredag och min sista träningsdag för i morgon åker jag och nästan hela familjen till Turkiet. Det ska bli skönt att komma bort från alla mina tvång som jag har här hemma, sen att sluta skada mig i två veckor och förhoppningsvis när jag kommer hem så är det ett mål att sluta helt. Den här resan är bra för hela familjen och dock känner jag för mig själv att det här är precis vad jag behöver just nu.

Sen i höst ska jag börja i skolan igen, det känns väl okej. I mina tankar har jag fått ett litet hopp, en längtan efter till hösten att äntligen ska börja skolan igen. Men sen så känner jag att det här var hjälpen jag behövde för år sen men som jag inte fick. Utan jag blev tvingad att hoppa hit och dit i olika slags skolor och jag mådde bara sämre och sämre. Men nu hoppas jag igen att skolan ska fungera för mig.