måndag 3 mars 2014

Diamonds

En lek utan känslor

Jag hann inte att säga något, jag hann aldrig ta luft i mina lungor. Jag börjar få panik, jag skulle bara ta några andetag. Jag hann aldrig det, jag hade aldrig sagt något fel som gjort att jag förtjänar detta. Alla pratar med mig, men inget är på allvar, utan en lek där man måste stå tuff för att hålla sig kvar. Stå stark och inte visa sig ledsen eller svag. Utan ge en blick där man säkert kan stå kvar utan att ramla helt, för nu har jag ingen säker mark... Jag har ingen som skulle rädda mig, utan skulle jag ramla har jag bara ett golv utan känslor. Det skulle vara som att stå på ett hustak och hoppa ner, lika känslolöst som golvet jag skulle ramla på. Jag måste stå tuff och stark även fast jag inte kan, glömma att prata om känslor och problem, för jag har inga att prata om sånt med. Utan jag måste vara med och leka, utan känslor och vara lugn eftersom inget är på allvar.

Underbar