fredag 23 oktober 2015

Blondering och skinny jeans

Som de flesta vet hatar jag att ta foton på mig själv, men jag bjuder på en bild från igår när jag lyckades med min blondering, (fotot är ju när jag har färgen i håret och jag har panik men jag håller upp tummen och ser glad ut) Men jag är livrädd varje gång jag färgar för att en gång lossna mitt hår väldigt, väldigt, väldigt mycket och ja jag fick kort hår, hade självklart långt hår innan och självklart var det fotografering nästa dag, yeey Fanny. Men men, imorgon är det dags att hitta skinny jeans, för det börjar bli sjukt kallt, fryser rumpan av mig ju, snacka om kall höst i år.

onsdag 21 oktober 2015

Jag vill åldras med hösten...

Jag känner mig tom på ord, jag trodde jag kunde berätta och lita, att jag skulle ha hemligheten i säkra händer och ändå få berätta allt som förstör mig. Jag trodde på dom, jag trodde aldrig de skulle göra som de gjort nu, just nu är jag så tom på ord över mer än en chock hur fel jag hade. Jag trodde jag betydde något för dom, annars skulle jag inte anförtro mig som jag gjort till dom. Det är så sällan jag gör det och i den här situationen vet jag inte ens om det går att förlåta. Jag känner mig förstörd det är som du hade din största och djupaste hemlighet och så berättar någon den för alla, när du verkligen trodde du kunde berätta för att lätta på hjärtat. Istället är det som någon tar och sparkar på ditt hjärta, sätter den i en påse och vrider och kastar den hårt i marken så man hamnar i koma... Den här känslan av att man trodde man hade någon att lita på, av hela sitt liv... Till 100%... Jag har inget mer att säga, jag vill bara rymma härifrån och sitta och gråta själv i en park där jag åldras tillsammans med hösten.

måndag 19 oktober 2015

Att försöka hitta ut ur sin egen mardröm..

Min starka sida har alltid varit att aldrig ge upp, att alltid ge saker en chans. Ibland vet jag inte om smärtan har varit värd alla gånger och när jag försöker få tag i den känslan känns det som jag får kramp av att bara försöka nå den en gång till. Så ska jag vara ärlig så känns det som jag går runt och runt och hittar aldrig ut, känslor stannar och minnen skapas, ärr växer och framtiden känns svagt i mina ögon och när jag försöker titta dit. Oro att mina vänner ska försvinna när jag själv försvinner ur min ögonvrå, och alla stjärnor på himlen mörknar så djupt att inte ens minnet av dom finns kvar. Smärtan finns alltid kvar i kroppen och min ork är så svag så att det känns som den försöker hitta någon stark medicin för att få upp sig, så den kramar sig om till en mardröm varje sekund jag försöker hitta livet jag nyss försökte få upp ur min positiva sida av tankar. Så allt är en kamp, men en mardröm jag försöker hitta ut ur, men jag vaknar aldrig känns det som, så jag springer runt och runt i en mardröm. Men jag vill bara hitta ut, så jag försöker, försöker se dom stjärnor, se dom läkta ärr under allt i min mardröm...

Sabina Ddumba - Scarred For Life

söndag 11 oktober 2015

lördag 10 oktober 2015

Lögn om ätstörning

Ibland förstår jag inte varför man vill göra någon illa... Hur kunde dom? Hur kunde dom göra så mot mig, varför sparka på en person som redan tagit så många slag. Att personen ber om att inte bli dömd innan och ändå kommer de hårda slagen i magen så snabbt på mig.. Att skriva lögner är så lågt och kränkande, att bara skriva dåliga saker som inte stämmer det gör så fruktansvärt ont.. En mardröm i bröstet och kramp i hjärtat.. Jag har ingen ätstörning och just nu vill jag bara ha ett möte för att få säga till dom som sa alla lögner, att dom skadade mig för livet...