tisdag 30 april 2013

Våga lyssna för att våga förstå

Jag känner hur ofta, hur starka, hur svag man kan bli utav att höra himlens svar efter sina egna starka sidor som man inte har. Hur man ständigt letar efter rätt svar. Hur man nu ska förklara för någon som drabbas för att man beter sig frånvarande och borta ur sitt liv, när man försvinner ur ett samtal, dagar utan att säga något. Men det krävs att man lyssnar, tar åt sig orden som jag annars brukar göra. Hur varje person har bett mig att bli bättre, bli någon annan, allt, allt för att man inte duger till, inte förstår. Man försöker spela med i alla spel, precis alla spel, men med tiden tröttnar jag mer och mer på alla dessa spel. Alla dessa ord. Som om folk tror jag inte vet mina svårigheter. Men jag tror att ingen förstår hur jobbigt det är att varje kväll somna med att man känner sig hopplös för att man går och bär en hemlighet som ingen vet, men som folk skulle förstå mig bättre då, varför allt är som det är. Men det krävs mod att våga lyssna på mig, våga låta mig prata klart.

söndag 28 april 2013

Jag har stannat

Jag känner mig ensam, mer än någonsin.
Jag har tappat dig
Du fortsätter, men jag har stannat
Jag borde finnas, men det gör jag inte
Jag bordes inte tappa dom framstegen som jag tagit
Inte så fort...
Men det gör jag

Jag saknar dig, du underbara...
Men du är starkare utan mig nu
Du är stark, även fast du inte känner dig stark ibland
Du är och kommer alltid vara den underbaraste jag vet
Du är underbar


lördag 27 april 2013

Lana Del Rey - Video Games


Är jag ett misstag?

Ofta undrar jag om jag är misstaget till att inget fungerar. Varför jag mår dåligt är kanske för att det är just mig det är fel på. Jag tänker ofta på varför jag alltid varit så annorlunda varför jag oftast inte passade in någonstans. Men det kanske inte finns någon räddning för mig. Jag pratar ofta om vad jag ska göra i framtiden, men kommer jag få de gjort? Kommer jag få uppleva det alla pratat om? Kommer jag få uppleva något ens? Jag undrar hur långt jag ett misstag kan komma, om jag får lov att andas vidare.

Datum och tid stämmer ju inte!?!

Hallojsan!
Ett problem som jag haft länge är att mina inlägg inte visas rätt datum eller tid. Fan vad jag blir arg, tror jag tagit upp det tidigare men det känns så dumt att mitt inlägg när jag fyllde år senast trodde många att jag fyllde år den 5:e mars men när jag tog ut det den 6:mars. Även så med flera inlägg och det jag hade tänkt säga var att jag jobbar på det.

Gollum


























Mina målningar
Kolla gärna in bland mina nya målningar

fredag 26 april 2013

En tusen dag på året

Det är som att ha ett monster inom sig som plötsligt tycker att en av mina idéer var skapligt roande. Som om det plötsligt blev kärlek mellan dom. Medan jag får lida med deras skratt.

En tusen dag på deras skratt
En tusen dag på deras läppar
En tusen dag på deras kärlek
En tusen dag på ett skapligt roande

Det är en tusen dag på året, det finns inget jag kan göra.
En tusen dag
En förlorad vecka och år, för en dag kommer alltid vara en dag

Det är ett monster inom mig
Men det finns bara en dag
Ingen natt, bara en dag
En tusen dag
En tusen dag

torsdag 25 april 2013

Träning som bär mitt liv

En ny grej jag tänkte ta upp var att eftersom mitt liv ofta handlar om träning ska jag utnyttja det till max. Träning för mig är både riktat till träning byggt av mina tvång och ett intresse till att träna, så då tänkte jag att för att jag inte ska behöva träna i onödan så ofta som jag gör och inte till någon anledning, eller förutom mitt mål att få extrema muskler, så hade jag tänkt att börja ta upp det med min träning. Att jag börjar skriva mer om sådant här i bloggen samtidigt som jag skriver som vanligt. Eftersom att jag tränar varje dag känner jag själv att jag är duktig på något, att jag orkar även fast jag blir sjuk och allt. Även fast tvång springer i vägen och förstör och att det blivit ett tvång som säger att jag måste träna varje dag fast jag inte måste. Men jag känner mig duktig, varje dag kan jag somna av utmattning och att jag inte har visas lat. För lat för mig har blivit en slags fobi, om jag inte tränar är jag lat, om jag inte tränar är jag lat, om jag inte tränar är jag lat. Så just nu ligger min träningstid på minst 2 timmar per dag. Jag försöker jobba ner men samtidigt tycker jag att det är sjukt kul, har aldrig gjort något roligare, vill träna förevigt, jag älskar att träna, jag dör för träning, jag gör vad som helst för att träna, så lyder mina tankar. Men som sagt var kommer jag ta upp hur jag lägger mina tränings timmar och sådant. Sen kommer jag även visa bra tips och sådana grejer. Först börjar jag smått sen om jag känner att det lättar på mina tankar skriver jag mera. Ville bara berätta om mina tankar, planer och nyheter.

fredag 19 april 2013

Jag sitter fast i ett mönster.

Jag sitter fast i ett mönster, jag har fastnat och kommer ingenstans. Det är inte som att fastnat i ett mönster från igår till idag, det är värre än så. Jag känner mig ledsen på själv och vill bara ge upp. Känner mig hopplös att inte kunna göra något, känner massa smärta inom mig. Men inget som går att hjälpa just nu.. För musiken spelar om. Jag vill bara hitta mitt eget mönster igen, mitt mönster som tillhör mig. Det som jag saknar. Det tomma rummet inom mig, jag vill fylla det rummet med glädjen som annars mina dystra stunder fyller ut. Vill göra det jag tycker om, jag vill bli fri, jag vill bli som en ny Fanny. Hon som inte mår så dåligt, hon som inte behöver sova bort alla hemska saker som hänt. Allt som tillhör henne. Som tillhör mig. Hon som en gång var fri, Fanny som hade ett helt liv framför sig som liten. Hon som alltid hade ett leende på läpparna. Tjejen som älskade allt, Fanny som inte visste vad som väntade när hon skulle bli äldre, runt hörnet, som kravet var att vara precis som alla andra. Jag kommer aldrig glömma bort, jag kommer aldrig viska igen för att berätta hemligheter igen. För jag kommer alltid vara en tjej som ni aldrig kände. Därför fick jag aldrig behålla mitt namn. Men jag vet att mitt namn finns bakom allt, allt så länge jag minns.

måndag 15 april 2013

Tappat bort stegen

Jag har en röst inom mig som gör mig oförlåtligt trasig för livet, något ingen kan förstå varför mina val inte gör mitt liv bättre. Men jag har gett upp ständigt för att livet ska fungera som andra vill att de ska se ut. Men att få folk acceptera livet som man har tagit in till sin famn är alltid svårt. Att ta första steget att prata, att må bra som gör en rädd, frågor och allt som man vill skippa undan ibland. För jag vet att när folk sagt till mig "det kommer bli bättre" har jag alltid tvekat. Men visst vet jag att de alla gått genom samma steg som jag tampat i, men det känns så hopplöst att jag tappat bort stegen jag ska följa. Men kan jag hitta säkrare steg nu?

söndag 7 april 2013

Varje dag är levande

Varje dag känns som en levande dag, något som jag inte kan beskriva. Något som jag är obeskrivligt tacksam för, någon som räddat mig. Någon som gör mina dagar levande. Du är min obeskrivliga underbara hjälte. Det är som en dag som gått från död till något overkligt levande. Något annat jag alltid gråtit över är att när jag sagt "jag älskar" så har jag alltid undrat finns dom orden? Finns dom kvar? Jag kan nu säga "dom finns". Att jag nu skulle få uppleva det igen är en dröm jag aldrig vill vakna ur och att jag nu sitter med positiva tankar är lite som en skrämmande dröm, men det är positivt.


Emilie Autumn - What If