söndag 31 mars 2013

Du är underbar ♥

Jag trodde aldrig jag skulle skriva något så positivt igen men allt är tack vare en person. Jag mår bra, bättre så otroligt mycket bättre. Bäst!! Jag har ett leende på läpparna, det går inte bort, känns som det aldrig ska det heller. Så jag tänkte beskriva hur underbar du är, just här och nu.

Jag tycker du är underbar

Inte bara för att du är så söt och snäll mot mig
Det är något så stort inom dig som gör dig så underbar
Något som inte kan bli så obeskrivligt underbart, utan så mycket mer
Det är så obeskrivligt att jag nästan inte kan hitta fram ord till det

Så om jag ska kunna beskriva det så måste jag tyvärr säga förlåt... Du är för underbar för att kunna beskriva det. Alldeles obeskrivligt!!

Det finns ingen som du
Jag hoppas du vet hur glad och lycklig du gör mig för varje dag
Jag hoppas du vet
Jag hoppas du vet hur underbar du är
För du är underbar ♥

fredag 29 mars 2013

Train - Hey Soul Sister

NY tillfällig tränings musik påbörjad från igår!

Edith Backlund - Skinny


torsdag 28 mars 2013

Utan namn

Det finns så många saker jag ångrar. Det finns så mycket jag vill säga men aldrig fått sagt. Jag vill bara gråta och ifråga sätta mig om att göra sig illa är det bästa sättet till att må bättre. För just nu ångrar jag varje minut att jag fortsätter. Jag tror inga förstår hur illa jag har det ibland och de som behövs nu är inte mera sånt. Men jag kan aldrig se till att någon någonsin förstår mig. Att alltid tänka utanför ramarna är svårare och svårare för världen och för alla runt omkring mig. Just nu känner jag bara tunga armar på axlarna, som minst inte bara säger utan trycker ner mig. Jag vill bara kolla i spegeln och se den tjejen som kunde vara glad även fast hon inte var det, just nu kan jag knappt det. Många förstår inte, många vill inte. Jag kommer så väl ihåg att jag var "hon" tjejen som aldrig hade ett namn. Jag kunde sitta i samma rum, jag kunde vara precis mittemot eller så kunde jag lika väl vara osynlig. Jag var alltid "hon" oavsett vad, flickan utan namn...

onsdag 27 mars 2013

Så många år jag aldrig levat

Tänkte ta upp en sak som jag skrev för ett tag sen, men som jag aldrig hann ta ut innan jag mådde så dåligt som jag gjorde. Jag undrar varför jag fick må som jag gjorde i skolan och varken kompisar eller någon vuxen som brydde sig om mig. Varför alla bara såg på och tittade ner när jag fick uppleva mina värsta år. När alla frågade "varför gick du hem för" eller om någon ens tyckte om mig.. Varför jag var så annorlunda.. När dom såg på när jag sjunk ner i stolen efter varje år. Hur jag ständigt blev utskrattad eller hur ljud som uppsluka mig. Hur jag fick uppleva stor tvingad i så många år... Hur ett barn bara behandlas så fel, men bara jag, bara lilla Fanny, lilla jag vet vad som hände mig. Jag fick uppleva år som inga ens visste om. Men andra problem uppsluka min förmåga att berätta vad som hände. Det gick inte! Jag ville inte att någon skulle hata mig, tycka illa om mig. Det ville jag inte. Jag vill inte vara den som står och behöver hjälp. För jag lovar att kämpa, men med åren har det blivit svårare. Tillslut måste man be om hjälp när man inte klarar av det själv. Men det har varit det tuffaste beslut jag tagit.

tisdag 26 mars 2013

Gjorde ett underbart minne

Jag känner mig så levande. Fick springa idag och det gjorde mig mer målmedveten om vad jag vill, känslan var underbar. Det känns så länge sen jag var ute på en löpnings runda och plötsligt från ingenstans fick jag lust. Älskar att springa och att komma fram till målet av slutet och springa ut det sista var otroligt. Längtar tills nästa gång!

tisdag 19 mars 2013

söndag 17 mars 2013

Glada händelser. Kaos tankar

Igår såg jag Amanda Jenssen min första riktiga konsert! Häftigt och spännande.

Sen har jag börjat töja öronen.

En ny bokhylla fyller ut mitt rum igen.

Sen är allt i mina ömma armar.
Jag kan se mina svarta vägar skydda mig från solens glada översikt.

Det är som en kall vinter, som en isig natt framför sig när jag kollar ut genom bil fönstret. Det är mörkt i mina ögon men i tankarna ser jag skönheten. Jag kan se möjligheterna samtidigt tystnad jag ber om att få ha i min varma närhet.


Jag brukar le. Le är sättet att visa att man mår bra. I alla år har jag lärt mig att le. Det är sättet att visa att man mår bra. Jag har hört de i många år. Må bra. Le... Mår man bra då vet alla. Le.....

Börjar göra ont i kroppen.

Att vara blå skadar mer och mer i vardagen.

Darrar mera...

Gömmer mig undan för att inte kunna svara, jag vill aldrig ljuga.

Vill bara bli fri!

onsdag 13 mars 2013

Ord till dig!

Ord till min underbara syster yster Vanjavit.

onsdag 6 mars 2013

15 bast

Idag är man 15 bast, vad ska man säga?? Haha trodde jag skulle skratta ihjäl mig när jag läste på kortet "15 bast" det låter så gammalt. Annars vakna jag vid 1 tiden och rita och Tim som sprang i min säng hela kvällen kändes det som. Älskar Tim, jag älskar min familj. Jag fick precis det lilla jag ville ha, men jag tyckte det var mycket för jag vill ju aldrig önska mig något. Bilden är tagen idag på morgonen  jag och min lilla Tim. Tack så mycket, jag trodde faktiskt aldrig jag skulle bli 15 men det blev jag visst. Så jag är tacksam att mitt kämpande har kommit till något. Jag är nöjd med dagen än så länge och snart blir det att träna också. En bra dag, en bra födelsedag att komma ihåg!

söndag 3 mars 2013

Jag vet att jag kan se allt svart

Ibland önskar jag hur lätt jag skulle kunna lätta mina tankar. Men även skrivandet tar stopp och säger återigen stopp när jag inte förstår att det inte hjälper. Jag vill bara krama och säga förlåt till alla i min närhet att jag är som jag är. Att jag ser allt så svart och att jag inte kan se något positivt med livet. Att jag återigen och igen säger hur hopplöst mitt liv är. Hur deprimerat skrivandet har tagit hand om mig istället för att kolla vad jag har närmast hjärtat. Men även det har börjat svartna med mig, jag flyr i min egen dimma. Försöker glömma mig själv, men jag vet att jag har fel i vissa saker jag inte kan säga nej till. Men jag vill aldrig erkänna hur ont jag har det i min vardag. Men att se något alls positivt eller tvingad att se det iallafall så tycker jag att det är orättvist att skylla det på mig när ni aldrig hjälpt mig komma upp. Jag vet att även när alla lovat mig så mycket att det inte ska gå lika långt denna gång undrar jag vad alla menar. För ni släpper taget igen och det går för snabbt och i fel riktning.