fredag 30 november 2012

Dyrbar

Jag vill bara skrika ut ibland. Jag ville ju bara höra ett förlåt, men det enda jag fick var att jag var ett problem. Era viskningar om att jag aldrig var bra på något börja skrika inom mig. Jag börja gråta oftare och oftare. Jag började ge upp hoppet, för jag hade bara börjat bli hel igen. Men det krossades i dina händer, du fanns inte när jag behövde din hjälp. Utan du fick mig att känna mig som en liten tjej bland miljarder och miljoner andra. Jag trodde min kärlek var tillräcklig för dig, men dina hade tydligen som mina börjat göra ont. Jag minns alla dagar, jag minns hur jag för första gången trodde livet stannat. Men så fort det började snurra åkte jag av. Jag har hittat mig själv nu, jag hittade mig! Men att överleva utan att ge upp kan göra ondare en vad du fick mig att känna varje dag. Alla ord på papper som inte stämmer, alla möten som man gått på utan att säga vad man egentligen tycker. Allt för att kunna komma vidare i livet utan problem, men dom kommer upp varken om du vill eller inte. Om du försöker stoppa det, men oftast tar problemen upp dig före. Jag har bara väntat på den dagen då faktiskt någon ska ta sin tid och kolla upp, stanna och tänka. Se att det faktiskt är fel, se och höra, lyssna vad jag har att säga. Kunna få höra ett förlåt, för det skadar ännu. Men är skadan dyrbar? För att se att jag ännu plågas? Jag vet inte, men det känns som alla tycker att den är dyrbar. Att varje dag ska kännas som år. Att jag gör fel, att jag fortfarande är ett problem? Så många frågor, men skadan e kanske för dyrbar för svar.

magiska ögon

Allison Harvard - Underwater

falska bilder

Det känns bra på något sätt eller iallafall okej. Jag har hittat just min träning och mat schema under en dag. Som jag får hoppas kan hålla. Jag menar det är precis så jag vill ha det. Precis så mycket med träning, maten är inget att försöka komma undan med. Jag har precis käkat exakt lika två dagar med idag. Fan det är jävligt bra om jag kan hålla det också. Jag menar det passar mina tränings timmar! Om jag är sjuk eller inte ska träna får jag kanske dra ner på maten men man kan inte hjälpa om man är sjuk. Men att just komma upp 8 på morgonen är toppen. Hinner med maten, dock är mina tvång det som stoppar mig under min dag. Att jag har svårt att komma in och träna eller göra det jag ska göra. Men när jag är på gång håller jag mig fast. Jag kämpar, huvudvärken får ibland ta sig. Men jag kämpar med maten som tusan, det är så svårt när man inte har hunger eller mättnad. Man får liksom säga till sin kropp att äta. I mitt fall dricker jag just nu min mat. Men träna och hitta mat som passar en är svårt. Önskar bara jag kunde älska min kropp, har aldrig gjort det. Men jag önskar jag kunde älska min kropp för som den är. Jag vill älska min kropp bara det att jag inte ser min kropp som den är. Jag vill acceptera min kropp, men det är svårt när ögonen ger falska bilder om sig själv.

torsdag 29 november 2012

Älskar dig tro mig

Godmorgon, önskar jag kunde säga det på ett bättre sätt. Önskar lika väl som när jag sover lika som när jag vaknar att jag hade dig nära. Kunna få ge dig kyssar, vill ge dig allt jag har. Vill bara hålla om dig, du betyder så jävla mycket för mig. Sen den dagen du skrev till mig.. Jag kommer aldrig glömma dig, aldrig sluta skriva eller prata med dig. Allt sålänge du inte ber mig om det. Kommer alltid kämpa, varför jag är kvar är för att jag har något o kämpa för. Jag har dig något som gör mig till den lyckligaste tjejen i världen. Jag är det även fast allt som hänt mig innan bara varit mörker inom mig. Men du som på något sätt byggt upp mig på nytt. Jag må tyvärr bli arg och ledsen, säga att jag hatar livet. Jag deppar ihop så fort jag ser mitt gamla jag, hon som aldrig varit värd ett skit, hon som bara försökte spela cool och kämpa för varje slag som kom. Sanningen nu vet jag att "jag älskar dig" kommer inte vara tillräckligt nog. För du är så värd mycket mer, du är så jävla fin på både insidan och utsidan. Du är så jävla fin på alla sätt! Jag minns en sak tydligt, en sak som du sa till mig. Den enda saken som sårat mig. Som håller mig inom mig. Tänk om du börjar glömma mig.. Kommer ihåg de, då när jag inte fanns. Jag börjades dras ur ditt minne. Men jag har o kommer aldrig glömma dig. Varje dag tänker jag, du måste verkligen vara de finaste jag har. Du är det också. Men känslan om att du är så långt borta kan göra så jävla ont också. Men den är dyrbar, precis som du min skatt. Vi mot världen? Önskar att de alltid var så. Känner mig som en liten mesig fågelunge som inte vågat ta steget ut. För jag är vingklippt, men jag försöker. Varje gång jag faller, räddar du alltid mig. Kommer alltid finnas för dig, gottgöra allt som du gjort för mig. Jag ska göra mitt bästa, jag älskar dig så mycket mer en vad mina ord kan säga. Du är min klippa, du är min dröm, du är killen, den rätta. Jag älskar dig min gull, sötis, älsk, typisk envisa pojkvän. Ibland göru narr av mig, men det är så jävla dyrbart!! obeskrivligt!

Det som man måste

Jag fattar inte. Jag vill förstå varför det måste göras. Varför måste de göras egentligen? Jag har ingen nytta av det, så varför måste jag göra det? Det blir bara onödiga timmar till spya. Jag känner mig svag, kanske lite höst sjuka annars är det okej. Bara att mina tvång ökar och jag är medveten. Jag kan se hur kurvan stiger upp. Det är krav för krav att kunna äta och träna normalt. Det är svårt men något som måste göras.

lördag 24 november 2012

Käreste mobile

Varför vill ikke min mobile funke? Må den ikke vara trasig? Detta e banemig sorligt.. Käreste mobile må dig leva ty mig vare mig så långe filmer.. Ty gråtes alldeles för denne långe.. Näae orke skrive såe!

fredag 23 november 2012

Vilodag?

Jag känner mig lugn, de känns bra. Jag överdrev inte med maten idag. Inte så allvarligt, inte tränat o de känns okej en så länge. Bara lite nere för mötet, gillar inte möten, känner stress och press.. Men just nu tar jag de lugnt, slappar i sängen. Väntar bara! Mobil bloggar, inte så svårt egentligen. Bara de att orden kan bli lite konstiga om man råkar trycka fel. Men att inte sitta vid datorn e nice. Idag kanske de blir vilodag, kanske, kanske, beror på hur mötet blir. Men just nu ska jag iväg så hinner inte kolla genom min stavning. Gör jag nästan aldrig ändå för den delen. Men de känns okej, bra på något sätt, konstigt men de e ju bra.

lördag 17 november 2012

Jag får panik...

Dagen har varit bra, hur bra som helst.. Men just nu lider jag av panik, mat i tankarna. Kan inte kontrollera mig själv, jag tar för stora steg fram och det finns inget stopp. Jag känner varken hunger eller mättnad vilket blir ett problem.. Jag har verkligen panik, panik varje tugga påminner om skolan. Ju mer jag tar ju mer hatar jag mig själv och känner mina tvång ökar från 4 till 8 gånger.. Jag vill inte, men en tugga får mig att vilja ta en tugga till för att känna hur dåligt jag är. Jag är ur balans.

När ingenting är sant

Du bara ger dig av, du spottar och drar mig i håret. Du har tagit som en tjuv kyssar i natten av mig. Du får mig att bli pank, du får mig att luras att du älskar mig. Din idiot, du fick månader och jag gjorde inget. Du tog mina dagar till ingenting och du skyller i från dig. Du kan ju glömma att jag finns där när du väntar, men det kommer inte hända. Vi båda är bestämda och vi finns aldrig, inte som vänner, inte för våran kärlek, aldrig mer. Vi betyder inget för varandra, jag vet inte varför. Jag har aldrig tänk så mycket, aldrig så mycket på kärlek, aldrig tänk så mycket på en kille som har varit suddig hela tiden jag känt honom. Men bara plötsligt kan jag inte släppa honom, jag vet inte, i slutet var jag bara arg och besviken. Jag såg bara hur du gick av tåget och jag åkte vidare. Nu har tåget stannat, de brinner och jag hinner inte ut.

fredag 16 november 2012

One More Night

Maroon 5 - One More Night

Som en idiot med ord

Ge upp
Ge upp
Utan en skada
Utan ett ord
Utan dina fula söta ord
Jag vill bara slå till dig
Slå dig så du fan förstår
Jag förstör mig själv
Jag ger upp
Dina känslor
Är dom som du säger?
Då är du fan dum i huvudet
Vad ska jag göra..
Sitta och gråta?
Göra som jag gör nu?
Du ger mig inte ens någon ledtråd..
Jag kommer alltid komma ihåg dina sista ord
Denna gång var det inte min tur
Jag saknar dig
Dina sista ord
Inte mina
Jag ger dig inga mer svar nu
Nu har jag gett upp
Jag står inte och väntar på dig längre
Jag ger upp
Men kanske på ett sätt så du förstår
De orden från sidor till sidor
Men då kommer dina ord aldrig vara värda mig något
Jag förlorar
Men vinner för att jag alltid hade rätt
Jag var alltid stark
Minns de
Inget annat

Inte ens vänner

Jag vet att kärlek kommer på nytt, men jag kan aldrig älska som förut. Jag menar det gick fyra månader och nu är dom som luft. Snälla vad händer, jag vet att jag var kär i en idiot men fan jag älskade dig. Jag ger min kärlek ut återigen och tänk nu har det gått över en månad redan. Men jag kan inte sluta tänka på dig. Du var min som min bästa vän, samtidigt som en underbar pojkvän, du var allt som en kille behövde vara. Du sårade mig gång på gång, du kanske aldrig var rätt och jag kunde nästan dö för dig. Jag vet inte hur jag ska förklara. Du och jag hade något speciellt, men de är luft och vi kan inte ens vara vänner. Du låter mig inte ens prata, jag vågar inte ens säga något. Jag är kär, men kanske inte i dig längre, men jag tänker dygnet runt, ännu mer på dig, mer än vad jag någonsin gjort.. För nu vet jag du är borta och du kommer aldrig komma tillbaka.

Utan dina andetag

Jag vet inte, kan bara inte sluta tänka. Låten får mig att tänka på dig, brukar inte, eller lyssnar inte på, jag saknar dig bara. Vad vore jag utan dina andetag, vad vore jag?? Snälla önskar bara att du kom tillbaka men du är borta.. För alltid och evigt, ska jag ge upp?

torsdag 15 november 2012

Imorgon?

Imorgon vet jag, imorron blir det nya tag. Jag ska inte straffa mig för något som gör mig nervös på något sätt, jag måste komma över den delen och jobba mig över! Imorgon blir de film och träna, inget hetsäta allt på en gång.. NEJ Fanny never, två dagar nu så nu får jag bli bättre både med träning och mat. Vet att jag klarar det... Inte! Nej ska inte vara negativ men det känns hopplöst! Ska nog försöka sova, spy färdig och tuggar tuggummi TOY yey, nej ärligt hoppas de går lättare o sova idag.. Annars usch, vill bara att de ska bli en ny dag. För då ska jag kämpa bättre!

måndag 5 november 2012

Fight Like a Girl

Fight Like a Girl - Emilie Autumn

Jag vill bara att någon ska lyssna

Varför känns det såhär?
Varför vågar ingen tro på mig?
Varför gör det här så ont?

Jag har inga svar kvar, jag vet inte ens varför jag kämpar längre. Jag vill bara att någon ska tro på mig, ta sin tid och bara lyssna. Men hittills får jag klara mig själv, jag får hålla vissa tankar för mig själv. Jag kämpar, jag kämpar faktiskt. Men det är omöjligt att kämpa när jag ska lära mig något jag redan vet och förstår. Det är inte jag som ska lyssna det är faktiskt ni alla andra som ska börja lyssna på mig, istället för att börja prata om något som jag redan är medveten om. Jag vill inte kämpa ihjäl mig, jag vill inte det. Jag tänker inte förbättra mig mer, jag har berättat något så jobbigt, något som har varit mig kärt länge. Nu är det förstört, borta, nu kan jag inte vända mig till det igen. Det är svårt och jag hoppas bara på att allt det här kan vända. Jag hoppas bara på att jag ska slippa känna såhär.