onsdag 18 december 2013

Två målningar (done)

 Jag har två målningar som jag äntligen avslutat på. Det var en utmaning att måla på en svart duk, inget jag är van vid. Att bara måla utan att ens ha målat en skiss innan. Men dom blev okej tycker jag faktiskt. Den ena är hur stor som helst, den som alltså är den första bilden. Aldrig målat något så stort förut. Sen nu så håller jag på med ett till litet projekt eller två men jag hoppas dom blir en aning "MYCKET" bättre.
 


fredag 13 december 2013

Jag vill bara kunna gömma mig

Jag känner tyngden i mitt hjärta, tyngden att höra min mobil vibrera, höra mobilen ringa. På senaste tiden har den tillbringat mer tid i en låda än i min hand. Dom tunga tankarna som kommer när jag sitter i skolan och inte kan gömma mig, tunga känslor att visa sig överhuvudtaget... de jobbiga hjärtslagen om att gå hemma och visa sig för sin familj, de svaga benen när jag kliver på bussen, ångest för att folk ser mig. Jag vill bara kunna ligga i min säng, se en vägg, slippa se alla dumma speglar, bara vara själv, ensam.. Jag vill bara kunna gömma mig, så ingen ser mig.

tisdag 10 december 2013

fredag 6 december 2013

Herregud vad jag äger!

 
Jag är nöjd med min lilla vinst igår! Spelade skippo och det var verkligen på liv och död. Ställningen igår blev 3-1 och sammanlagt nu leder jag med 7-3. Det bästa är ju att det här inte var min trisslott... Utan sista matchen låg jag under sin in i helvete och jag trodde själv inte jag skulle vinna. Plötsligt ligger en trisslott på bordet. Ni ser denna bild, jag vann den! Herregud vad jag äger!!

onsdag 4 december 2013

måndag 2 december 2013

Jag vet inte..

Det här inlägget skrev jag för några dagar sen, men publicerar detta nu istället. Humörsvängningarna gick väldigt fort, vilket de gör ännu. Men såhär kände jag för några dagar sen..

Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen längre, jag lever mitt liv genom att stanna hemma, ser mitt liv genom ett glas. Knappt de längre, jag vill inte visa mig, vill inte visa hur ful och misslyckad jag är. Det som gör ont är nu på väg tillbaka, det är som något greppat taget i min hud igen. Som gör att jag alltid får ont, jag kan inte ens prata utan att det gör ont, den minsta lilla rörelse så gör de ont. Börjar redan gråta... För jag har inte valt något av det här, jag vill inte leva såhär. Jag kan inte ens åka till skolan längre, vill inte visa mig, men jag gillar skolan och det här är sista året. Men jag går inte ut.... Vad gör jag för något vettigt? Jag gör ju inget om dagarna.. Det enda jag gör är att träna, även fast jag är sjuk och inte orkar. Jag tränar istället för att ägna mer tid till min lillasyster, vilket gör mig ledsen... Men sen nu när jag börjat äta så kan jag bara inte sluta träna, jag sitter ju inomhus hela dagen, jag skulle verka lat. Maten har blivit ett hinder just nu igen.. Börjat tänka på pengar och jag äter ett jätte dyrt bröd... Som är jätte gott, nyttigt.. Men det är dyrt och jag förtjänar det inte. Jag äter mer och det kostar.. Jag förtjänar det inte, jag gör verkligen inte det. På grund av mina tankar minskar maten, för det här känns så fel att äta. Jag har unnat mig för mycket på senaste tiden, kanske hittat några plagg och jag har inte ens ordning i min gadirob. Jag har tappat mina piercing kulor alldeles för mycket, tvungen att köpa massa nya, är de värt? Slösa på något som som många kallar onödigt. Det är julafton snart och jag önskade mig bara pengar.. Saken är den nu, varför önskar/ber jag något sånt? Det är bara julafton och jag behöver inget, jag behöver inte ha något. Jag vill inte vara tung för andra, jag vill inte vara hindret för andra. Jag vet inte vart jag ska, jag vet inte om jag gör fel, jag vet inte....

torsdag 28 november 2013

Smile

Tyvärr så måste jag säga att jag stannat hemma hela den här veckan men jag har fått accepterat att jag får börja med nya medicinen och är verkligen super glad att jag fick börja idag. Väntat så länge och konstigt nog är det här det jag önskat allra mest om på länge. Såå jag längtat efter den här dagen, kanske är det min tur att få mitt smile tillbaka.

fredag 22 november 2013

25 November

Den 25 November hoppas jag kommer vara den dagen mitt liv förändras, jag längtar men är samtidigt lite rädd och orolig. Jag vill så gärna få ordning på det och om hjälpen hjälper mig så ska jag ta tag i en del saker. Jag bara hoppas, hoppas, hoppas! Fast en del saker har jag redan tagit tag i, som till exempel maten, för några veckor sen började jag testa äta riktig mat. Självklart är det vegetariskt eftersom jag inte ätit kött på över 1 år nu. Denna vecka har jag klarat mig utan att kräkas, jag har dessutom ätit nyttigt och jag tänker lägga upp lite bilder i det här inlägget på några av mina måltider. Jag gör en liten ointressant lista över vad jag äter och dricker just nu. Smootihe/milkshake, mörkt bröd, inbakad potatis, nudlar, sojakorv, kaffe, naturgodis och proviva kommer också in i bilden ibland. Sen dricker jag självklart vatten när jag tränar. Träningen har jag inte lyckats ta bort helt eller som man säger "vilodag" har inte kommit än. Men jag kör aldrig samma pass, det är olika varje dag. Mitt kortaste pass som kallas vilodag är 30 minuter kort/lång eller vad man ska kalla det. Sen något jag inte tagit upp ännu, jag har börjat sticka en filt, eller börjat och börjat stickat i några veckor nu. Brukar få höra hur långt jag kommit och att de ser fint ut, att de inte gör något där jag verkligen skruvat till det. Haha saken är att när man kommit så långt ser man inte skillnad hur mycket man stickat, jag blir bara deprimerad för garnnystanet tar ju aldrig slut, ser likadant ut timme för timme och där jag skruvat till det så kommer jag virka blommor och täcka över. Måste bara säga att de inte varit så smart av mig att sticka på kvällen.. Fan jag missade en maska... Helvete det var 2.... Umh jag drar ut ett varv, fan nu blev 2 varv, neeej helvete 3... 4... Jag får ta det imorgon, nej de går inte "mamma?"...  "Mamma snälla kom det är jätte viktigt" så kommer mamma in i mitt rum yrvaken  och ser min stickning ligga på sängen utan stick pinnarna.. "kan du hjälpa mig?" klockan var bara halv 1 på morgonen och det var bara 130 masker.. Mamma älskar mig! Sen så hade jag faktiskt en bild i huvudet hur filten skulle se ut innan jag började, fint stickat, liksom jämnt och tätt...
Blev inte alls som jag tänkte. Sen så har jag även en bild på hur mina virkade blommor kommer se ut och jag slår vad om att de blir dubbelt så fula och helt tvärtom vad jag tänkte. Jag har även målar projekt igång och så har jag påbörjat att skriva något som är hemligt just nu, men som jag kommer avslöja sen. Jag har även gjort om mitt eget mobilskal, använt limpistol för att sätta fast rörpärlorna och fy helvete vad det kom fram svordomar ur käften på mig, men det gjorde så fruktansvärt ont, det brändes ju!! Jag har två sista saker att ta upp och det är om min mobil. Första är jag ber om ursäkt för er som sms:at och ringt till min mobil, min mobil har inte riktigt fungerat klart i huvudet. Sen min mobil pratar.. Haha första gången trappade jag på trappmasiknen och självklart var de en slags skräckfilm jag såg och plötsligt pratade min mobil.. Helvete vad fan vad det där "MAMMA, hallå kom".. Vad är det? Nä inget.. Sen kom min lillasyster på att den säger vad det står på alarmet, står det medicin så säger den "medicin" men så jävla snabbt att man inte ens hör. Men som sagt var kämpa på, fredag idag, jag ska mysa med min underbara Tim som älskar att vara innanför tröjan, leka koja, klättra på magen, springa på marken, bli masserad. Han tror dock att han är ett dagdjur uppe på morgonen, uppe när jag kommer hem, mitt på dagen, trött på kvällen. Han är som jag! Det kommer nog bli en bra kväll, träning som gäller nu. Sen är det bara att ta det lugnt resten av kvällen. Hade så mycket att säga denna gång, så mycket positiv energi nu när jag äntligen äter igen. Men fortsätt att kämpa på, vi är starka!








söndag 10 november 2013

tisdag 5 november 2013

Mästaren på skippo

Jag är skippo mästaren, vinner hela tiden, mest tur? Nja vinner man 3 gånger i rad, lite proffsigt faktiskt. Speciellt när alla säger innan "ska vinna över dig" och sedan förlorar gång på gång. Haha så härlig känsla att se kortspelet flyga lite överallt innan man hör "revansch".

måndag 4 november 2013

Visst blev du imponerad?

Min kvällsmat, milkshake med blandade bär!

Vaniljglass, 3 dl okej... Oj blev lite över aae nej man kan aldrig få för mycket vaniljglass, sen blandade bär, blåbär, björnbär.... Jag är sugen på hallon, jordgubbar och mango... Vänta?! Mamma är mango en frukt? Bär är väl frukt?.. Aa självklart att mango är en frukt! Vad tänkte jag med? Ja nu är det bara att sätta igång och röra ihop i mixern.... Varför blandas inget?... Vänta ska man inte ha i vatten eller något? Aha Fanny glömde mjölken, dah därför inget funkar. Två matskedar, äsch vad gör det om det blir lite mer? Hälften blir bra! Sådär Fanny har lagat sin egen kvällsmat, imponerad?

fredag 25 oktober 2013

Jag tänker vinna mig själv igen!


Jag vet inte hur, vad ska jag göra? Jag är inte olycklig längre, det är bra. Jag har hittat min balans med maten, träningen, skolan och allt rullar på. Men min kropp... Jag vet inte om jag var för sen, om det tog för lång tid, tid till att hitta rätt. De kan alltid vara någon medicin, något eller nått som står i vägen för att öppna nästa dörr. Jag har något i vägen som gör att jag inte kommer vidare just nu. Det är tungt, men jag är glad och pratsam. Men jag gråter varje dag, det gör så ont, det är så varmt, så varmt att kroppen inte kan andas. Huvudvärk som håller mig vaken, missfärgningar på kroppen, mat som inte kroppen vill behålla. Ömhet... Går inte att skriva, det är för mycket. Jag vet bara inte hur länge man ska stå ut med dessa saker. Klådan har minskat, tack o lov för det. Skillnaden nu är att jag, jag är lycklig. Ser fram emot framtiden, ser fram emot de som väntar mig, dessutom ser jag fram emot måltiderna. Jag ser fram emot helgerna då det är OKEJ att äta goda saker, sött och gött saker! Jag hoppas att livet inte sviker när jag börjar känna glädje i mitt liv, att jag bara är under ett svart moln. Jag börjar lära mig tycka om min kropp, jag börjar acceptera min kropp. Förut tränade jag för att kunna få äta, nu äter jag för att min kropp behöver det. För mina muskler, så kroppen orkar! Men jag är väldigt trött, för alla dessa saker som händer med min kropp just nu tar så mycket kraft. Jag blir utmattad.. Men jag håller tummarna på att jag blir frisk, att detta vänder, tänker kämpa, tänker alltid kämpa. Jag ska vinna, jag ska inte låta något förstöra mig. Aldrig mer!

torsdag 17 oktober 2013

Någonting inom mig?

Jag vet inte vad det är med mig. Känns så konstigt att allt jag tänker inom mig säger jag bara rakt ut, hinner inte tänka. Det är som om allt inom mig varit instängt när de förut hoppade inom mig och nu plötsligt syns det. Jag pratar och har flera projekt igång, det känns som om jag är överallt. Jag vet inte om det är positivt eller negativt än, men jag undrar varför, är det så att jag är gladare, vågar visa det som jag vill säga och göra? Jag vet inte, men jag lär väl få veta, snart, senare, månader, år? Jag vet inget än men jag undrar. Vi får väl se om jag en dag skriver varför.

fredag 11 oktober 2013

Bulle!

Sitter och äter en liten bulle, magen vill nog fyllas ut lite, är det inte så magen? 
Visst vill du ha en bulle?

Ja det vill jag!!

Vi alla är dyrbara diamanter

Det var länge sen jag skrev någonting på bloggen, inte jätte länge sen, men ett tag sen. Jag mår okej, jag tycker att det har varit en bra vecka ändå fast det varit lite upp och ner. Det är femte dagen utan att göra mig själv illa, men det är inte en lugn stund, det skriker inom mig hela tiden. Ibland vill jag bara ge upp... Ibland vill jag bara att folk ska tycka om mig för just den jag är, sluta be mig att bättra mig.. För jag ber aldrig att ni ska. Alla har sina svagheter och svårigheter, så länge man inte är elak så är det okej att ha sina högar. Det är det som gör en speciell, alla är perfekta på sitt sätt. Alla är en dyrbar diamant!

söndag 6 oktober 2013

Jag har fixat en ny sida till er som är intresserade av min konst, tryck nedanför för att komma direkt till sidan!

Konst till försäljning

torsdag 3 oktober 2013

Tänker lägga upp flera målningar

Hej, måste bara säga vad roligt att det är folk som är intresserade av min målningar. Jag blir jätte glad att få höra att jag målar bra och att dom är fina, för jag själv är så kritisk mot mig själv och tänker "nej kunde jag inte målat lite bättre". Men fått en del förfrågningar så jag har börjat fota lite smått och så lägger jag ut på mina målningar hade jag tänkt. Redan några nya är upplagda, men inga bra foton utan det kommer bättre senare.

Intresserad tveka inte!
Några frågor bara att fråga på!

Skicka gärna bilder till mig på motiv som ni skulle vilja att jag målar av, den blir i min stil men ja, men i något motiv ni vill ha och gillar. 

Det var nog allt jag hade att säga nu, tack för alla fina meddelande och ha en bra dag, vi hörs!

tisdag 1 oktober 2013

måndag 30 september 2013

Du är det finaste jag har

Tim är min lilla bebis, tänk det har redan gått ett 1 år, 1 år tillsammans och han är det finaste jag har, han är verkligen det och han kommer alltid vara min söta lilla sötnöt! Idag fick han smaka på lite grönsaker, mums! Springa och utforska som vanligt. Varje morgon står han och tigger om att få komma upp och inte kan jag säga nej till honom, han är så gullig som står och pratar med mig så fort jag kommer in. Han är verkligen det finaste jag har, han väntar alltid på mig, varje morgon och varje kväll! Det är en underbar känsla att få ha någon som väntar på en, som när jag går in i mitt rum jätte trött, ledsen, deppig eller vad det kan vara, så ser jag någon med stora öron och söta ögon som kollar på mig. Jag kan bara le och säga jag har den underbaraste Tim!

Alla frågor har inte svar

Det ligger fortfarande frågor på hyllan, frågor jag vill ha svar på. Men lika mycket som jag vill ha svar på mina frågor vill andra också ha svar på sina. Vi alla har frågor, vi alla har eller hade, vi alla vill, vi alla vet att vi inte kommer får svar på alla. Vi vet att på natten bär vi drömmar, frågor som vi vill ha svar på, vad betydde denna dröm? Vad är svaret? Får vi någonsin veta? Får vi någonsin bära svaret? Jag vill, jag vill så gärna veta.. Men en underliggande tanke finns nog varför vi inte får eller bör veta. Vi skulle nog aldrig förstå, vi skulle nog vara rädda för att förstå vad som menas. Allvaret, leken, tiden, döden, kärlek, vänskap, saknad, förlust, familj. Det är nog meningen att vi inte ska veta, inte vissa saker i alla fall. Denna frågan kan just tillhöra det som inte går att besvara på, frågor utan svar.

Läs, läs, läs!

Läs! Ny intervju med Vanjavit!

Fanny utforskar intressant konst!
Glöm inte att kolla in nya bloggen, länk uppe och söker alltid efter nytt folk!



Inte precis halleluja

Ja detta är inte precis halleluja, vet inte känner mig jätte duktig om jag får i mig lite kaffe, men som andra säger är det ingen mat. O ja det kan jag hålla med till en viss del, för jo sant det är bara en dricka. Det värsta är att jag vet att jag är vid kanten hela tiden och är alltid så nära på att trilla över på andra sidan då det är försent, bara en sak som bevisar som tur var inte har kommit än och tänker inte låta den komma heller. Det som är jobbigt är att jag vet att jag måste göra något åt det nu, innan jag ramlar över på andra sidan.

fredag 27 september 2013

Leila Arab - underwaters

Vi alla är kämpare


Hej alla stora matkämpare! Jag testade i måndags näringsdryck med kaffesmak, jag har tur som kunde byta ut mina andra till smaken kaffe istället. Kaffe är det som jag dricker just nu och det vore ganska bra att kunna få i mig någon större näring i veckan. Kämpa på, en dag lyckas vi hitta en väg med maten, kanske inte bäst och lättast, men som är okej och funkar.

En ny intressant intervju

Jag tycker att det är så intressant att få höra vad andra tycker, tänker, ser och får för känsla. Jag har fått olika svar och varje är lika intressant.

Kolla in den nya intervjun med Ellinor!


torsdag 26 september 2013

4 dagar! Snart en vecka! Kämpa Fanny!

Frukost kall + Varm kaffe

Lunch kall + varm kaffe

Maten är fortfarande tuff och ångesten är högst upp på min lisa även idag. Men det har gått 4 dagar med idag, då jag klarat mig från att kräkas upp mat. Jag försöker få i mig minst en näringsdryck per dag men den är svår. För jag vet inte hur mycket jag kan äta innan kräkningskänslorna blir för stora, jag är rädd för att jag proppar i mig mer och tappar kontrollen. Därför är jag på nivå 0 med maten just nu. Men jag vet att det måste gå snabbare upp med maten därför ökar pressen och ångesten mer. Försöker säga till mig själv "det är bara att äta".. Men det är inte så lätt som man tror.

Vad är det för fel att ha något som man tycker är fint?

Jag är så jävla arg eller rättare sagt förbannad. Vet ni varför? Det handlar om själva klädsen, jag vet att många gillar olika unika stilar och som vill klä sig, prova stilen, men som inte vågar. För man blir kallad annorlunda och får höra saker bakom sin rygg, jag tycker att det är hemskt av folk som tisslar och tasslar, skrattar för att man gillar en annan stil av klädsel. Varför får man inte ha det som man tycker är fint? Det som alla nu kallar "annorlunda" det alla är rädd för. Vafan det är som vilket klädersplagg som helst! Den är inte annorlunda, den är ju en unik och finare klädsel än de vanliga plaggen, men istället för att bära det du vill så sätter du på något som inga skulle kommentera något oväntat på, klädseln som kallas "normal" och du själv gillar klädseln inte speciellt mycket. Jag känner många som vill ha fina och speciella stilar, men inga som vågar gå i den stilen man vill. Alla är rädda om vad folk tycker, skit i dom, strunta i vad andra tycker. Jag satte på mig en jätte fin och gullig kanin mössa både idag och igår, jag skiter i vad andra tycker, jag tycker den är fin så varför ska jag inte ha på mig den? Sen väntar jag på en jätte fin klänning och jag kommer vara stolt att ha på mig den för jag gillar den. Andra från säga vad dom vill, den är som vilken klänning som helst bara att den är mycket finare! Måste bara säga att jag berundrar Yohio som klär sig som han vill, stort plus!

Klänningen jag väntar på!

Visst är den söt, kolla söta runda nosen!!

onsdag 25 september 2013

Iskaffe

Kvällsmat 

Kolla in min kvällsmat, lyxig kvällsmat enligt mig då. Efter att ha tränat hårt kändes det här lättare för mig att tänka. Magen behövdes fyllas ut och med något gott! Huvudet belönades med näring och ja allting som nu behövdes belönas med fick nog lite. Maten är alltid en svår fråga, jag hoppas att jag lär mig mer om matfrågan på vägen i mitt liv och att jag lyckas komma närmare frågan.

Nemi - 34

Tyck för att få större bild

Kent - Kungen är Död

Jag och maten.. Vi är inte bra vänner

Min lunch!

Jag kom hem för ungefär en halvtimme sen och ja jag sitter vid datorn, och såklart bloggar. För som många märkt så försvinner jag väldigt ofta och väldigt länge. Men nu äntligen igen har jag upptänkt att jag har en dator, så varför inte bli lite beroende av att sitta vid datorn. Missat lunchen? Nej det har Fanny inte gjort idag. Jag dricker min lunch samtidigt som jag pluggar och bloggar! Som många vet och vissa som inte vet, ja min matsituation är inte på topp. Jag och mat är inte överens just nu, det har vi aldrig varit.. Men jag kämpar på och kämpar med att behålla maten. Jag hade kräkts i över ett år,  med det här året. Men för några veckor sen klarade jag 4 veckor, idag är jag inne på min tredje dag. Jag ser fram emot att klara över 4 veckor!

tisdag 24 september 2013

Längtar till skolan

Skolan är något jag aldrig längtat till, det har alltid varit jobbigt. Men nu i den nya skolan känns allt mycket bättre, lärarna och eleverna är ju hur trevliga som helst. Jag trivs och jag längtar faktiskt nästan varje dag till skolan. Trodde aldrig jag skulle säga det! Hela min skolgång har varit hemskt, så nära att jag nästan dött på grund av skolan.. Men att få gå i skolan nu och att tillhöra något är en så jävla skön känsla. Men som jag sagt förut hjälpen kommer väldigt sent och saken är den att jag inte mår så bra. Inte för skolan, utom allt annat. Varje dag är tuff och jag känner mig så svag varje morgon jag går upp och enda till kvällen. Ändå så pressar jag mig som vanligt och vissa dagar mer. Jag vill ofta bara sova bort dagen, men det känns skönt att skolan inte tynger mig längre utan lyfter upp mig lite.

måndag 23 september 2013

Läs om intressanta intervjuer och var med att delta



Dagens mest spelade låt, sönder spelat denna låt i ungefär två veckor nu. ÄLSKAR verkligen just den här låten sjukt mycket!!!

Eths: III - Anatemnein (Français)

Nyhet!
Kolla in och var med i min nya blogg!
http://fannyutforskar.blogspot.se/

Fanny utforskar intressant konst!

Jag har startat en ny grej, projekt, blogg!
Intressant konst! Fanny utforskar intressant konst!
Jag tänker intervjua folk och så får dom säga vad dom tycker, ser och tänker när dom ser konsten som jag visar upp. Just nu är det björn krestesens konst, jag har redan interjuvat min mamma, min pappa och min lillasyster Jacqueline. Se vad dom tyckte och tänkte om krestesens konst.

Är du intresserad av konst eller vill du helt enkelt bara vara med?

Kontakta mig här på bloggen, lämna en kommentar!
Eller så kan du skicka ett meddelande till mig på min mail, feennyy@hotmail.com

 Tryck på E-post


fredag 6 september 2013

En dag då har jag besegrat mina tvång

Vem skulle jag vara om inte jag hade några svårigheter? Hur perfekt skulle jag egentligen bli? Kanske inte livet skulle bli så bra, kanske skulle det bli för lätt? Något som verkligen inte behövs i mitt liv alls, då menar jag till 100% det är mina tvång. Tänka sig förra sommaren hade jag inga tvång, medan denna sommaren är full av tvång. Jag har försökt att arbeta bort mina tvång en efter en, vilket jag gör än. Men på vägen hoppar nya tvång på mig, vilket gör det svårare att gå. Vilket gör att jag ofta måste ta paus och vila. Tvången äter upp mig..

Jag hoppas att jag en dag har besegrat mina tvång!

måndag 19 augusti 2013

Jag lider för svar jag inte kan ge er

Hur skulle du förklara? Hur skulle du berätta för dina vänner? För han/hon du älskar? För din familj? För alla runt om dig? Det känns som att alla problem är för svåra för mig, jag tappar känseln i kroppen och väljer allt fel vägar. Jag vågar inte släppa in någon i problemen jag har och undviker att prata. Jag lägger undan mobilen, lägger den i en låda och stänger av den. Annars säger jag inget... Jag är tyst, jag pratar knappt med mina vänner längre. Jag får allt fler missade samtal, många sms som det låter som att jag inte bryr mig. Tro mig det gör jag, det gör jag verkligen. Men jag vågar inte skriva, inte ens här längre. Sen kommer frågan "vad ska jag säga?"... Hur ska jag förklara det som hänt och det som ännu händer? Det är något som inte ens borde hända. Dom flesta skulle nog inte förstå, det är svårt att tro att något som kan hända mig och att de ens händer har jag svårt att fatta ännu. Jag hoppas jag lär komma ut med saker och ting. Men jag vill bara säga till er att jag lider för alla samtal och sms jag inte kan svara på, ni skulle bara bli besvikna på mig.. Men ni betyder mycket för mig fast ni inte tror det och jag håller tummarna för er varje dag och timmarna runt. Jag hoppas ni vet och förstår det.

måndag 1 juli 2013

Dead is the New Alive - Emilie Autumn

Jag var beroende av fel mat

Träning? Något som är så väldigt viktigt för mig, den som jag nästan får lite för mycket av. Men något jag vet är att träning mår man bra av så länge man får lagom med träning. Något jag också vet och brukar säga "hur fan ska man äta?". Speciellt jag som varit en äkta godisråtta, då menar jag verkligen äkta och extrem. Jag åt nog minst godis varje dag och inte bara en gång om dagen. Något som annars var mig kärt var glassen. Fy fan vad gott, inget tuggande bara att svälja. Mums! Men hallå Fanny, får du muskler om du äter glass och godis till alla måltider? Nja nej inte precis, jag som har drömmen om att få muskler ska inte äta sådant varje dag. Någon gång ibland är det okej typ som på helgerna för gott måste man ha. Till er andra som också har det svårt, något som du är beroende av och som du vill dra ner på för att uppnå ditt mål. Alla har olika mål, som jag? Jag har muskler, framtida mål som jag ska uppnå och du har ditt. Så hur ska man göra, jo jag började med att äta äckliga saker något som inte var lika gott, nyttigt naturligtvis! Jag började med grönsaker istället för glass och godis o så mjölk istället för coca-cola. Nu älskar jag mjölk och grönsaker, allt nyttigt. Kan varken dricka coca-cola eller äta godis längre. Glass äter jag ibland för det var för gott att sluta med. Men jag börjar komma närmare mitt mål!


söndag 30 juni 2013

Min tungpiercing

Ja i det här inlägget har jag faktiskt inte tänkt skriva något speciell, utan det kommer i nästa för i det här inlägget tänkte jag bara visa min tungpiercing eftersom jag inte visat någon bild ännu. Så, varför inte nu?

måndag 24 juni 2013

Otep - Ur a WMN Now

Jag har snart slut på all energi

Hur ska jag förklara det här... Jag ber och skriker om hjälp, för jag har blivit sämre. Men det går inte, jag kan inte säga att jag mår dåligt längre. Folk går vidare, jag går bakåt. Jag som har kämpat upp till min framtid, bara för att få se den. Kunna få känna att den var jag värd, den finns, jag behöver bara kämpa och vara stark. Jag ser den inte längre... Jag somnade, jag råkade blunda, jag var trött och jag behövde bara sova. Jag får aldrig sova från mitt liv, jag försöker säga förlåt men allt kommer ändå bara fram till att det var mitt fel. Jag blundade, jag tyckte allt gick bra och livet rullade på. Jag mådde bra, jag var frisk, hade inte så ont som jag brukade... Men jag hade fel, det väntade bara en dag sen var allt bra över. Mina vänner lämnar mig en efter en, inga förstår mig längre, inga vet vad som händer mig, inga vill höra och jag förlorar dom. Det finns också personer som bryr sig om mig, vill veta vad som händer. Men hur skulle jag förklara hur dålig jag har blivit när jag har dom mest underbaraste personerna som bryr sig om mig, tar hand om mig och verkligen försöker.. Men som bara hjälper mig för stunden, för när jag blir ensam igen mår jag lika dåligt och ibland sämre. Jag önskar bara ni förstår att när jag pratar med er, sitter och ler, skrattar, alla dom fina minnen ni gett mig dom är så underbara att jag knappt fattar att dom är mina. Så jag tackar verkligen för allt, att ni kämpat med mig såhär långt. Men sen måste alla förstå att jag kanske inte orkar så mycket, att jag inte är så stark som ni tror jag är. Senast idag kollade jag på mitt sjuka bleka ansikte och sa "du klarar det, bara lite till". Du får snart vila, snart när dagen är slut får du sova. I morgon är det en ny dag och du klarar den också. Men hur många ska jag orka med den lilla energi jag har?

måndag 10 juni 2013

söndag 9 juni 2013

Vill inte bli sårad ... Inte igen!

Vet du hur det känns att släppa någon som du dras till? Någon som du skulle kunna kämpa för i all evighet? Något som det känns som.. Plötsligt då och då som idag fick jag ett tecken på att släppa taget, låta honom hitta någon annan. Kanske borde jag lyssna, kanske borde jag låta honom gå. Men det är ett jobbigt val och ta, men jag vill inte bli sårad igen. Rädslan kom idag, jag vill inte bli sårad, inte, inte en gång till. Det känns så fruktansvärt när man äntligen blivit kär igen, när tankarna bara handlar om honom. Det kommer tårar då och då, man kollar efter svar hela tiden. Men jag vet, det kanske var en dum idé att hoppas igen.

måndag 3 juni 2013

Lite foton från Turkiet

 Tänkte börja ta upp lite foton från Turkiet, tar inte upp alla på en gång som jag tänkt ta ut för de är ganska många som jag vill visa. Men börjar jag lite smått varje dag så kommer jag längre än att inte göra de alls. Så här kommer lite foton från min semester eller vad man säger.. I Turkiet!










fredag 31 maj 2013

Nemi-33










Klicka för större bild

Jag blir snart fri

Hur ska jag börja detta inlägg? Jo jag var hos tandläkaren förra veckan... Och ja det gick hur bra som helst! Om jag ska vara ärlig trodde jag att det skulle vara sämre än det någonsin har varit och plötsligt var det en av dom bättre gångerna. Vilket känns bra och lättar lite på trycket, eftersom jag spytt så mycket. Nu närmar sig även mitt stopp mot det. Jag ska nämligen ta hål i tungan, alltså ska jag pierca mig nästa vecka. Jag tror det gör så in i helvetes ont och det är bra att man tänker att hela tungan ska spricka och blöda hur mycket som helst då gör det inte lika ont. Men jag kan redan känna min frihet närma sig och jag kan känna hur alla mina tvång kräkningar jag skapar fram dör ut. Det blir äntligen ett slut och jag blir fri från att göra mig illa.

måndag 20 maj 2013

Sår på sår

Nu vill inte jag vara den som är så där negativ igen, men jag måste få ur mig det här. Igår satt jag med tårar i halsen. Idag sitter jag och spyr upp mina tårar så jag kan andas. Det som hände med mig igår var att jag blev ännu en gång sårad på ett olidligt sår. Jag får sår på sår. Jag gör sår för sår. Jag sjunk ner, försökte prata om men det gick aldrig för mig. Även idag ger jag korta svar, gråter och spyr. Jag vet inte vad jag ska göra? All hjälp som jag behövde för år sen som jag även behöver nu måste jag vänta på. Jag måste vänta... Men kommer hjälpen vara för sen för att jag ska orka då?

söndag 19 maj 2013

Hemma i banor, kanske nya

Nu är man äntligen hemma i sina banor igen. Vilket kan både vara positivt och negativt. Jag är rädd, jag vet hur ofta jag försöker inbilla mig att det kommer gå bra, idag ska jag klara det här. Sen står jag och hostar upp mina ord. Sen vet jag nu efter resan att jag har en ny chans att inte väcka upp mina gamla vanor. Jag kan börja om på nytt, men jag är rädd. Jag är rädd.. Jag gråter när ingen ser, jag står o hostar upp alla ord, allt som jag lovat. Men nu efter två veckor långt bort från mina tvång så kan jag börja om. Jag ska vara ärlig, jag har inte klarat mig helt när jag varit borta. Jag har varit svag ibland och.. Ja vad ska man säga? Varit dum!! Men samtidigt har jag aldrig mått bättre, jag mår så fruktansvärt bra. Men de två sista dagarna kollapsade jag helt, haft ont, olidligt ont. Men jag hoppas jag kommer upp som de andra dagarna varit. För de har varit underbara. Sen tänker jag uppdatera resan i Turkiet och lägga upp bilder och sånt, men det tar jag när jag orkar. Men är hemma nu och kommer blogga som vanligt igen förhoppningsvis så mycket jag orkar och vill.

fredag 3 maj 2013

Otep - Apex Predator


Förhoppningsvis paus och en ny start

Idag är det fredag och min sista träningsdag för i morgon åker jag och nästan hela familjen till Turkiet. Det ska bli skönt att komma bort från alla mina tvång som jag har här hemma, sen att sluta skada mig i två veckor och förhoppningsvis när jag kommer hem så är det ett mål att sluta helt. Den här resan är bra för hela familjen och dock känner jag för mig själv att det här är precis vad jag behöver just nu.

Sen i höst ska jag börja i skolan igen, det känns väl okej. I mina tankar har jag fått ett litet hopp, en längtan efter till hösten att äntligen ska börja skolan igen. Men sen så känner jag att det här var hjälpen jag behövde för år sen men som jag inte fick. Utan jag blev tvingad att hoppa hit och dit i olika slags skolor och jag mådde bara sämre och sämre. Men nu hoppas jag igen att skolan ska fungera för mig.

tisdag 30 april 2013

Våga lyssna för att våga förstå

Jag känner hur ofta, hur starka, hur svag man kan bli utav att höra himlens svar efter sina egna starka sidor som man inte har. Hur man ständigt letar efter rätt svar. Hur man nu ska förklara för någon som drabbas för att man beter sig frånvarande och borta ur sitt liv, när man försvinner ur ett samtal, dagar utan att säga något. Men det krävs att man lyssnar, tar åt sig orden som jag annars brukar göra. Hur varje person har bett mig att bli bättre, bli någon annan, allt, allt för att man inte duger till, inte förstår. Man försöker spela med i alla spel, precis alla spel, men med tiden tröttnar jag mer och mer på alla dessa spel. Alla dessa ord. Som om folk tror jag inte vet mina svårigheter. Men jag tror att ingen förstår hur jobbigt det är att varje kväll somna med att man känner sig hopplös för att man går och bär en hemlighet som ingen vet, men som folk skulle förstå mig bättre då, varför allt är som det är. Men det krävs mod att våga lyssna på mig, våga låta mig prata klart.

söndag 28 april 2013

Jag har stannat

Jag känner mig ensam, mer än någonsin.
Jag har tappat dig
Du fortsätter, men jag har stannat
Jag borde finnas, men det gör jag inte
Jag bordes inte tappa dom framstegen som jag tagit
Inte så fort...
Men det gör jag

Jag saknar dig, du underbara...
Men du är starkare utan mig nu
Du är stark, även fast du inte känner dig stark ibland
Du är och kommer alltid vara den underbaraste jag vet
Du är underbar


lördag 27 april 2013

Lana Del Rey - Video Games


Är jag ett misstag?

Ofta undrar jag om jag är misstaget till att inget fungerar. Varför jag mår dåligt är kanske för att det är just mig det är fel på. Jag tänker ofta på varför jag alltid varit så annorlunda varför jag oftast inte passade in någonstans. Men det kanske inte finns någon räddning för mig. Jag pratar ofta om vad jag ska göra i framtiden, men kommer jag få de gjort? Kommer jag få uppleva det alla pratat om? Kommer jag få uppleva något ens? Jag undrar hur långt jag ett misstag kan komma, om jag får lov att andas vidare.

Datum och tid stämmer ju inte!?!

Hallojsan!
Ett problem som jag haft länge är att mina inlägg inte visas rätt datum eller tid. Fan vad jag blir arg, tror jag tagit upp det tidigare men det känns så dumt att mitt inlägg när jag fyllde år senast trodde många att jag fyllde år den 5:e mars men när jag tog ut det den 6:mars. Även så med flera inlägg och det jag hade tänkt säga var att jag jobbar på det.

Gollum


























Mina målningar
Kolla gärna in bland mina nya målningar

fredag 26 april 2013

En tusen dag på året

Det är som att ha ett monster inom sig som plötsligt tycker att en av mina idéer var skapligt roande. Som om det plötsligt blev kärlek mellan dom. Medan jag får lida med deras skratt.

En tusen dag på deras skratt
En tusen dag på deras läppar
En tusen dag på deras kärlek
En tusen dag på ett skapligt roande

Det är en tusen dag på året, det finns inget jag kan göra.
En tusen dag
En förlorad vecka och år, för en dag kommer alltid vara en dag

Det är ett monster inom mig
Men det finns bara en dag
Ingen natt, bara en dag
En tusen dag
En tusen dag

torsdag 25 april 2013

Träning som bär mitt liv

En ny grej jag tänkte ta upp var att eftersom mitt liv ofta handlar om träning ska jag utnyttja det till max. Träning för mig är både riktat till träning byggt av mina tvång och ett intresse till att träna, så då tänkte jag att för att jag inte ska behöva träna i onödan så ofta som jag gör och inte till någon anledning, eller förutom mitt mål att få extrema muskler, så hade jag tänkt att börja ta upp det med min träning. Att jag börjar skriva mer om sådant här i bloggen samtidigt som jag skriver som vanligt. Eftersom att jag tränar varje dag känner jag själv att jag är duktig på något, att jag orkar även fast jag blir sjuk och allt. Även fast tvång springer i vägen och förstör och att det blivit ett tvång som säger att jag måste träna varje dag fast jag inte måste. Men jag känner mig duktig, varje dag kan jag somna av utmattning och att jag inte har visas lat. För lat för mig har blivit en slags fobi, om jag inte tränar är jag lat, om jag inte tränar är jag lat, om jag inte tränar är jag lat. Så just nu ligger min träningstid på minst 2 timmar per dag. Jag försöker jobba ner men samtidigt tycker jag att det är sjukt kul, har aldrig gjort något roligare, vill träna förevigt, jag älskar att träna, jag dör för träning, jag gör vad som helst för att träna, så lyder mina tankar. Men som sagt var kommer jag ta upp hur jag lägger mina tränings timmar och sådant. Sen kommer jag även visa bra tips och sådana grejer. Först börjar jag smått sen om jag känner att det lättar på mina tankar skriver jag mera. Ville bara berätta om mina tankar, planer och nyheter.

fredag 19 april 2013

Jag sitter fast i ett mönster.

Jag sitter fast i ett mönster, jag har fastnat och kommer ingenstans. Det är inte som att fastnat i ett mönster från igår till idag, det är värre än så. Jag känner mig ledsen på själv och vill bara ge upp. Känner mig hopplös att inte kunna göra något, känner massa smärta inom mig. Men inget som går att hjälpa just nu.. För musiken spelar om. Jag vill bara hitta mitt eget mönster igen, mitt mönster som tillhör mig. Det som jag saknar. Det tomma rummet inom mig, jag vill fylla det rummet med glädjen som annars mina dystra stunder fyller ut. Vill göra det jag tycker om, jag vill bli fri, jag vill bli som en ny Fanny. Hon som inte mår så dåligt, hon som inte behöver sova bort alla hemska saker som hänt. Allt som tillhör henne. Som tillhör mig. Hon som en gång var fri, Fanny som hade ett helt liv framför sig som liten. Hon som alltid hade ett leende på läpparna. Tjejen som älskade allt, Fanny som inte visste vad som väntade när hon skulle bli äldre, runt hörnet, som kravet var att vara precis som alla andra. Jag kommer aldrig glömma bort, jag kommer aldrig viska igen för att berätta hemligheter igen. För jag kommer alltid vara en tjej som ni aldrig kände. Därför fick jag aldrig behålla mitt namn. Men jag vet att mitt namn finns bakom allt, allt så länge jag minns.

måndag 15 april 2013

Tappat bort stegen

Jag har en röst inom mig som gör mig oförlåtligt trasig för livet, något ingen kan förstå varför mina val inte gör mitt liv bättre. Men jag har gett upp ständigt för att livet ska fungera som andra vill att de ska se ut. Men att få folk acceptera livet som man har tagit in till sin famn är alltid svårt. Att ta första steget att prata, att må bra som gör en rädd, frågor och allt som man vill skippa undan ibland. För jag vet att när folk sagt till mig "det kommer bli bättre" har jag alltid tvekat. Men visst vet jag att de alla gått genom samma steg som jag tampat i, men det känns så hopplöst att jag tappat bort stegen jag ska följa. Men kan jag hitta säkrare steg nu?

söndag 7 april 2013

Varje dag är levande

Varje dag känns som en levande dag, något som jag inte kan beskriva. Något som jag är obeskrivligt tacksam för, någon som räddat mig. Någon som gör mina dagar levande. Du är min obeskrivliga underbara hjälte. Det är som en dag som gått från död till något overkligt levande. Något annat jag alltid gråtit över är att när jag sagt "jag älskar" så har jag alltid undrat finns dom orden? Finns dom kvar? Jag kan nu säga "dom finns". Att jag nu skulle få uppleva det igen är en dröm jag aldrig vill vakna ur och att jag nu sitter med positiva tankar är lite som en skrämmande dröm, men det är positivt.


Emilie Autumn - What If


söndag 31 mars 2013

Du är underbar ♥

Jag trodde aldrig jag skulle skriva något så positivt igen men allt är tack vare en person. Jag mår bra, bättre så otroligt mycket bättre. Bäst!! Jag har ett leende på läpparna, det går inte bort, känns som det aldrig ska det heller. Så jag tänkte beskriva hur underbar du är, just här och nu.

Jag tycker du är underbar

Inte bara för att du är så söt och snäll mot mig
Det är något så stort inom dig som gör dig så underbar
Något som inte kan bli så obeskrivligt underbart, utan så mycket mer
Det är så obeskrivligt att jag nästan inte kan hitta fram ord till det

Så om jag ska kunna beskriva det så måste jag tyvärr säga förlåt... Du är för underbar för att kunna beskriva det. Alldeles obeskrivligt!!

Det finns ingen som du
Jag hoppas du vet hur glad och lycklig du gör mig för varje dag
Jag hoppas du vet
Jag hoppas du vet hur underbar du är
För du är underbar ♥

fredag 29 mars 2013

Train - Hey Soul Sister

NY tillfällig tränings musik påbörjad från igår!

Edith Backlund - Skinny


torsdag 28 mars 2013

Utan namn

Det finns så många saker jag ångrar. Det finns så mycket jag vill säga men aldrig fått sagt. Jag vill bara gråta och ifråga sätta mig om att göra sig illa är det bästa sättet till att må bättre. För just nu ångrar jag varje minut att jag fortsätter. Jag tror inga förstår hur illa jag har det ibland och de som behövs nu är inte mera sånt. Men jag kan aldrig se till att någon någonsin förstår mig. Att alltid tänka utanför ramarna är svårare och svårare för världen och för alla runt omkring mig. Just nu känner jag bara tunga armar på axlarna, som minst inte bara säger utan trycker ner mig. Jag vill bara kolla i spegeln och se den tjejen som kunde vara glad även fast hon inte var det, just nu kan jag knappt det. Många förstår inte, många vill inte. Jag kommer så väl ihåg att jag var "hon" tjejen som aldrig hade ett namn. Jag kunde sitta i samma rum, jag kunde vara precis mittemot eller så kunde jag lika väl vara osynlig. Jag var alltid "hon" oavsett vad, flickan utan namn...

onsdag 27 mars 2013

Så många år jag aldrig levat

Tänkte ta upp en sak som jag skrev för ett tag sen, men som jag aldrig hann ta ut innan jag mådde så dåligt som jag gjorde. Jag undrar varför jag fick må som jag gjorde i skolan och varken kompisar eller någon vuxen som brydde sig om mig. Varför alla bara såg på och tittade ner när jag fick uppleva mina värsta år. När alla frågade "varför gick du hem för" eller om någon ens tyckte om mig.. Varför jag var så annorlunda.. När dom såg på när jag sjunk ner i stolen efter varje år. Hur jag ständigt blev utskrattad eller hur ljud som uppsluka mig. Hur jag fick uppleva stor tvingad i så många år... Hur ett barn bara behandlas så fel, men bara jag, bara lilla Fanny, lilla jag vet vad som hände mig. Jag fick uppleva år som inga ens visste om. Men andra problem uppsluka min förmåga att berätta vad som hände. Det gick inte! Jag ville inte att någon skulle hata mig, tycka illa om mig. Det ville jag inte. Jag vill inte vara den som står och behöver hjälp. För jag lovar att kämpa, men med åren har det blivit svårare. Tillslut måste man be om hjälp när man inte klarar av det själv. Men det har varit det tuffaste beslut jag tagit.

tisdag 26 mars 2013

Gjorde ett underbart minne

Jag känner mig så levande. Fick springa idag och det gjorde mig mer målmedveten om vad jag vill, känslan var underbar. Det känns så länge sen jag var ute på en löpnings runda och plötsligt från ingenstans fick jag lust. Älskar att springa och att komma fram till målet av slutet och springa ut det sista var otroligt. Längtar tills nästa gång!

tisdag 19 mars 2013

söndag 17 mars 2013

Glada händelser. Kaos tankar

Igår såg jag Amanda Jenssen min första riktiga konsert! Häftigt och spännande.

Sen har jag börjat töja öronen.

En ny bokhylla fyller ut mitt rum igen.

Sen är allt i mina ömma armar.
Jag kan se mina svarta vägar skydda mig från solens glada översikt.

Det är som en kall vinter, som en isig natt framför sig när jag kollar ut genom bil fönstret. Det är mörkt i mina ögon men i tankarna ser jag skönheten. Jag kan se möjligheterna samtidigt tystnad jag ber om att få ha i min varma närhet.


Jag brukar le. Le är sättet att visa att man mår bra. I alla år har jag lärt mig att le. Det är sättet att visa att man mår bra. Jag har hört de i många år. Må bra. Le... Mår man bra då vet alla. Le.....

Börjar göra ont i kroppen.

Att vara blå skadar mer och mer i vardagen.

Darrar mera...

Gömmer mig undan för att inte kunna svara, jag vill aldrig ljuga.

Vill bara bli fri!

onsdag 13 mars 2013

Ord till dig!

Ord till min underbara syster yster Vanjavit.

onsdag 6 mars 2013

15 bast

Idag är man 15 bast, vad ska man säga?? Haha trodde jag skulle skratta ihjäl mig när jag läste på kortet "15 bast" det låter så gammalt. Annars vakna jag vid 1 tiden och rita och Tim som sprang i min säng hela kvällen kändes det som. Älskar Tim, jag älskar min familj. Jag fick precis det lilla jag ville ha, men jag tyckte det var mycket för jag vill ju aldrig önska mig något. Bilden är tagen idag på morgonen  jag och min lilla Tim. Tack så mycket, jag trodde faktiskt aldrig jag skulle bli 15 men det blev jag visst. Så jag är tacksam att mitt kämpande har kommit till något. Jag är nöjd med dagen än så länge och snart blir det att träna också. En bra dag, en bra födelsedag att komma ihåg!

söndag 3 mars 2013

Jag vet att jag kan se allt svart

Ibland önskar jag hur lätt jag skulle kunna lätta mina tankar. Men även skrivandet tar stopp och säger återigen stopp när jag inte förstår att det inte hjälper. Jag vill bara krama och säga förlåt till alla i min närhet att jag är som jag är. Att jag ser allt så svart och att jag inte kan se något positivt med livet. Att jag återigen och igen säger hur hopplöst mitt liv är. Hur deprimerat skrivandet har tagit hand om mig istället för att kolla vad jag har närmast hjärtat. Men även det har börjat svartna med mig, jag flyr i min egen dimma. Försöker glömma mig själv, men jag vet att jag har fel i vissa saker jag inte kan säga nej till. Men jag vill aldrig erkänna hur ont jag har det i min vardag. Men att se något alls positivt eller tvingad att se det iallafall så tycker jag att det är orättvist att skylla det på mig när ni aldrig hjälpt mig komma upp. Jag vet att även när alla lovat mig så mycket att det inte ska gå lika långt denna gång undrar jag vad alla menar. För ni släpper taget igen och det går för snabbt och i fel riktning.

fredag 22 februari 2013

Har ingen balans

Jag skriker ut hur ont det gör, hur smärtsamt och så orättvist livet kan vara. Även fast Tim är hela mitt liv och alltid hjälper mig upp från marken när jag fallit på mina knän och med fler blåmärken än vad det finns är på året, även då är det svårt. Jag vet vad jag tänker, jag vet vad jag känner och vill på ett sätt men det blir oftast fel. Jag får inte ut något av det. Som en påbörjad medicin allt brukar gå lite, lite, lite bättre. Så fort jag hör skulden på mig eller när alla står med käften full och inte lyssnar. Som att prata med någon med hög musik eller en väg mitt emellan rummen så känns det och jag undrar så jävla mycket ännu. Men det är inga svar, inga öron som lyssnar. Det är bara jag som får bära den tunga stenen i halsen.

torsdag 21 februari 2013

Omöjliga tankar för varandra

Jag kan alltid se en blomma växa i mörkret, precis som min rädsla för mörkret växte med tiden. Jag kan känna den kallaste handen i det kalla vädret som nu är. Jag kan se hur varje blöt snöflinga bildar snöhögar mitt i våren. Jag kan alltid höra klockan, men den går aldrig sin väg utan den måste följa tiden som varje människa måste ha installerat i verkligheten. Det brinner inom mig att jag ofta tänker så annorlunda, att de vore fel visste jag aldrig. Jag visar känslor som också verkar vara fel. Jag undrar varför man aldrig få vara annorlunda, varför man måste vara en i mängden. Jag förstår inte och jag ber inte att någon ska förstå mig, lyssna bara! Det är allt jag vill, lyssna och hör mina rop det är allt jag vill. Säg inte emot mig och förklara, lyssna, lyssna bara.

onsdag 20 februari 2013

Att aldrig få svar

Jag tänker först be om ursäkt för att jag försvunnit igen, att jag inte kan hålla mig kvar när mitt liv går åt skogen helt och hållet. Att så fort jag mår dåligt lägger ifrån mig allt som kan få kontakt med något, något som på något sätt jag själv vet att jag mår bättre av.

Sen har jag många frågor som jag vet att jag aldrig kommer få svar på...

Varför ska jag stå varje dag och pressa upp mat för att ni aldrig lyssnar?
Varför ska jag sitta varje dag och ha ont?
Ha ångest så det värker som man tror man dör?
Panik?
Tvång?
Rädsla?
Gråten i halsen?
Få höra ord som man aldrig behöver få höra?
Alla slag man fått tagit?
Blod som aldrig stoppar?
Medicin?
Kroppsfel?
Oduglig?
Det är fel på mig?
Varför är jag inte som hon?
Jag vill inte leva?
Jag orkar inte mera?
Hjälp?
Varför är jag kvar?

Andas...
Andas...
Varför finns jag?
Andas... 

Jag skickar flaskpost men får inga svar!

Att le när vi dör ut

Ni vill se henne misslyckas va? Det ni vill eller hur? Jag ser och ni vill aldrig se henne lycklig det gör er svaga. Det är därför hon som jag en trasig docka ni aldrig vill se le. Men allvarligt hur tänker ni? Varje dag sitter flera barn och vuxna med panik i hela kroppen, känner sig annorlunda, har svårt att andas, har ont, blöder inom sig men ingen som förstår eller lyssnar. Vi får våra panikattacker som vi aldrig kan kontrollera. Är det rätt? Jag menar det, vi alla har suttit ner och försökt få någon att förstå. Men tanken om att stå där själv när alla ser på hur alla skrattar åt en. Hur man ser ut, hur man klär sig, hur ful man är, hur man lider varje dag. Man kan se alla le och skratta runt omkring en men man har en lapp framför sitt huvud "Jag mår bra, jag ler" alla ser inte hur vissa människor lider och vi alla har val men att sitta och kolla på när folk dör ut är svagt. Snälla kämpa med oss, hjälp oss upp. Vi ber aldrig om hjälp, vi ber aldrig om svar, så snälla hjälp oss sluta lida. Vi är starka tillsammans om vi bara hjälper och lyssnar skulle vi förstå varandra bättre.

torsdag 14 februari 2013

Dockan i opassande världen

Jag kan inte fokusera längre, jag ser sår för sår gå djupare ner. Jag kan se hur folk börjar dra på mina sista krafter, utmanar mig, pressar mig in till det sista. Det är ingen som förstår, ingen som lyssnar, inga medvetna om var de egentligen gör. Jag börjar bli nervös, jag börjar rivas upp. Allt från någon linje alla vill att man ska följa, den som leder till framtid. Men som leder mig till att bli en ännu mer trasig docka. Den dockan jag var menad att vara, den ni ville ha och plåga till, den som inte klarar sig i sin egen framtid för att ni aldrig lyssnat på "hon" som ni brukar kalla henne. Dockan som alltid varit opassande i denna värld, men det var så ni ville att jag/hon skulle må och känna i denna värld.

tisdag 12 februari 2013

Dagen igår blev inte som räknat

Jag sitter ömt på mina axlar igen. Jag har fortfarande ont sen igår efter min panikångestattack. Jag minns hur ont jag hade det, hur jag dog inom mig. Hur andan inom mig tappade sin yta. Men ändå sitter jag här idag och försöker låsas att jag mår skapligt mer som alla vill att jag ska tänka. Men jag känner hur det fortfarande stressar och smärtar inom mig. Jag vill dölja det bakom mitt leende men tillslut vet jag inte ens hur man ler längre. Alla saker jag sa, alla saker jag kastade, alla saker som ännu ligger på golvet kan jag se mig om hur jag ändå kämpade eftersom jag överlevde. Men jag skrek ut, ögonen som exploderade och huvudet som var under jorden i helvetet. Hur jag bara ständigt låg på golvet och tårar som en flod forsa ner. Jag kom med kampen upp till sängen och försökte få tag i någon, tack min syster, tack mamma för att ni hjälpte mig. Ibland blir inte saker som man tänkt och efter allt jag sagt till alla och verkligen försökt så fick jag bara fram "det är så här alla vill att jag må". Jag skrek hur hopplös och ful jag var, hur jag inte hade min kraft att stå emot mer av allt som hänt. Skrek ibland att allt var mitt fel, nästa sekund var de alla andras fel. När telefonen ringde blev jag bara mer och mera arg eftersom jag inte kunde gå, klockan tickade och jag kunde inte gå in och träna. Så fort jag hörde att de öppnades och hoppades starkt på att det skulle vara mamma som kom, skrek jag mer "JAG ÄR VÄRDELÖS"...  Min syster hjälpte mig och försökte lugna ner mig, men genom telefonen och de var med stor hjälp att jag klarade mig. Ingen var hemma just då och jag trodde verkligen att jag skulle dö. Men allt sluta ändå bra, mamma kom hem och resten av kvällen blev det bara och ta det lugnt. Mina tvång och att göra sig illa kommer jag inte undan med en dag, varje dag står jag och straffar mig själv. Min värld går inte utan dom. Men hoppas att jag någon dag kan övervinna dom!

söndag 10 februari 2013

Positiva leken

Jag tappar steg för steg. Jag sitter oftare och oftare på badrummets golv och gråter. Det slutar alltid med att jag ligger ner och tappar kontrollen. Tvång som ökar och inte bara hemma och ute utan i skolan också. Jag ser mer och mer oftare blod inom mig som jag inte kan stoppa, kräkningar som förekommer varje dag. Hur svårt det skulle vara att avsluta något så beroendeframkallande? Att skada sig själv. Något som en fobi stoppade mig förut, men som inte stoppar längre. Det finns inget slut på det och min förmåga att kunna lita på försvinner allt mer och mer. Jag försöker ofta förklara hur stressad och hur dåligt jag mår men får bara positiva svar. Jag sitter med klumpen i bröstet, så fort jag rör på mina ömma tankar åker en kniv in i bröstet. Jag förklarar ännu en gång hur dåligt jag mår och ännu en kniv i bröstet kommer. När ni sitter och lekar "positiva" leken sitter jag och försvinner bort av att ingen hjälp få.

tisdag 5 februari 2013

Framtiden ni vill bestämma

Framtid...
Framtid...
Det som tar mest plats att tänka på. Hur kraven stiger upp för berget och där står man en dag eller iallafall det alla vill att man ska. Själv vet jag att min framtid inte blir den som ni alla runt omkring mig skulle önskas bli. Jag kommer aldrig upp för berget, jag har inte kraften att ge mig upp för något som ni tycker jag ska klara av. Men det är svårt att säga "nej... NEJ JAG TAR MIN VÄG". Jag vill bara att ni förstår och accepterar mig för den vägen jag väljer och ta. Istället för att sätta massa krav till mig i min egen framtid. Den framtiden jag vill bygga på egen hand och den vägen som passar mig. Jag vill bygga min egen bro till min egen framtid.


söndag 3 februari 2013

Lana Del Rey - Blue Jeans

Jag ändrade rösten

Jag ändrade min röst. Jag hade en mer osäker röst förut, men den starkare nu. Jag försökte få in det i ditt huvud att jag faktiskt inte var en hund och absolut inte din hund. Att jag var min egen men inte den jag var då första gången vi träffades. Att saker och ting förändrades. Du kunde aldrig acceptera det. Det var därför vi gick åt skilda vägar. Jag skulle bara kollat vem som alltid ställde upp för mig ner du svek mig. Sårade mig. Jag älskar min kille idag och jag vet att han inte är som dom alla andra. Jag vet att han är speciell och att han aldrig skulle svika mig. Det har snart gått ett år och jag trodde aldrig att det skulle bli du och jag. Jag trodde på min allra största kärlek, han som fick mig att uppleva kärlek. Men jag hade ingen framtid med honom och ingen nutid heller. Men jag är glad nu att jag vet vem som faktiskt älskar mig. Men att jag saknar dig förstår jag aldrig, hur falsk och hur många sår du skapade. Jag vill aldrig sakna vår tid.

Känslor du alltid lämnade

Det gör ont, men du bryr dig inte. Du vänder ditt hjärta och låser dina känslor. Du sårar mig men erkänner inte. Första dagen var jag din och du älskade mig. Nu går du och jag kan inte se killen jag blev kär i. Han som tog mina känslor med storm, han som jag gav mig så lätt till. Han jag älskade, men vem var killen jag var så förälskad i? Vart tog han vägen? Vem var/är han? Jag har glömt bort honom, men innerst inne kan jag inte släppa honom. Jag vet vad jag kände för honom. Jag vet efter varje tår som kom efter han lämnade ett tomrum efter sig, jag vet mycket väl, vet exakt hur mycket jag skulle kämpa för honom. Det är det som gör mig så svag.

fredag 25 januari 2013

Jag måste sluta dölja och inse

Jag försöker se de positiva vinklarna men så fort jag öppnar ögonen börjar det svartna. Allt som jag nyss såg försvinner i ett stort mörker, det raderas ur mitt minne. Jag fastnar med foten i en lera som snabbt drar ner mig i marken. Jag sjunker, men drunknar inte på en gång. Det skrämmer mig om jag nu ska dö så vill jag inte dö plågsamt. Men smärtorna ökar men jag dör inte. Jag känner mig skrämd och mycket räddare en vad jag borde. Jag lever! Jag finns faktiskt, men ingen ser mig. Jag känner hur alla försvinner från mina ögon och lämnar mig när jag behöver dom som mest. När jag bestämmer mig för att låsa in mig ringer det i mitt huvud. Folk som knappt ens känner mig längre börjar undra, jag ler och säger "jag mår bra, det är lugnt". Så fort jag är ensam igen gråter jag, krymper ihop mig. Tar tag i mina händer och håller dom runt mina ben. Känner hur varje tår för tår kommer på mina nakna ben och rinner ner till fötterna som ligger i blöt. Jag undrar själv varför jag lurar mig själv att jag mår bra, att allt är lugnt. Varför inser jag inte att jag inte försvinner från mitt, utan varför andra gör så jag försvinner från mitt liv?

torsdag 24 januari 2013

Regina Spektor - Samson

Spider ♥


Kärlek som alltid leder till saknad

Att bli sårad gång på gång, och få falska förhoppningar hela tiden. Att vara kär på riktigt och få svaret "trodde du seriöst att förhållandet var seriöst?". Blickar som jag missa helt, kärleken som bara flög förbli med vinden. En vindpust och sedan var allt bortglömt, kärleken fanns inte mer och jag står ensam kvar.

onsdag 23 januari 2013

Otep - Fists Fall

Lana Del Rey - Video Games Lyrics

Om någon bara lyssnat

Jag har vissa tankar om allt just och vet därmed inte nu om det är varken positiva eller negativa tankar eller saker som jag vill ändra helt. En grej som jag fastnat för är om jag ska ta bort hela bloggen. Just nu vill jag bara ta bort allt, precis allt! Men jag har bestämt mig att om jag nu tänker ta bort allt så ska jag tänka en vecka till. För det är det som är så lustigt, för nu har jag liksom kommit igång med att blogga och allt. Sen helt plötsligt för typ 2 dagar sen har jag bara haft önskan om att sluta skriva helt och slänga mobilen till mars. Sen har mina tvång inte precis minskat, jag har pratat ut om vissa saker men får skräckslagna attacker då när jag inte riktigt känner mig säker på om jag gör rätt och berätta. För det är alltid skönt o prata ut vad som hänt och inte bära på allt själv. Men det jag kan känna nu efteråt att ju mer jag berättar känns det som jag tappar mer och mer av att det finns någon som lyssnar egentligen. Det jag menar är det som alla andra gånger något hänt mig då jag bara berätta små saker, sagt om och om igen men inte fått någon hjälp alls. Hur ska jag då få hjälp nu när det här är värre? Jag förstår inte ett dugg, ingen har någonsin lyssnat på mig varken om jag pratat om hur jag känner för skolan och annars? Visst har jag inte kunnat berättat de allvarliga sakerna men jag har aldrig varit redo och andra som också har haft problem i min omgivning. Då har jag verkligen inte kunnat berätta, nu har jag gått och ärrat på allt i flera år. Jag tog såren i hjärtat och lappade ihop mina sår och fick ut en del saker som jag aldrig vågat berätta vad som hänt mig. Varför jag mått så dåligt i alla år. Men ingen kan någonsin förstå vad jag fått och får lida, ingen. Det som skrämmer mig är att jag vet att jag aldrig kommer få den hjälpen, för som alla andra gånger har jag stått kvar själv. Hur ska någon ens kunna hjälpa mig? Nu när det är värre? SNÄLLA förklara så jag förstår! Just nu kan jag inte lita på någon, det känns som även fast jag berättar så får jag ryggen mot mig. Jag blir oftast dömd  och jag vill bara förstå hur skillnaden är nu? Det är ju fan inte varit okej någon gång och när tycker alla att jag lidit färdigt? Kan jag få den hjälpen jag behöver? Men hur vet jag att hjälpen kommer när ni aldrig hjälpt mig förut och plötsligt ska jag få hjälp? JAG FÖRSTÅR INTE! Ni har aldrig hjälpt mig innan och då var problemen små som en myra medans nu är de utöver hela rymden och det kan inte bli värre. Jag har ärligt tappat hoppet om att någon lyssnar och gör det här för min skull. Det har aldrig varit rättvist, jag har inte behandlats rätt men jag har aldrig fått någon hjälp. Jag vill veta varför och om någon hade lyssnat hade inget gått så här långt. Om inga tvingat mig hit och dit till både skolan hit åhhhhh dit och istället lyssnat och stannat upp o låtit mig berätta. Prata ut! Men som alla andra gånger säger alla att det är mitt fel. Därför vet jag vad jag bordes göra och bygga en bro bort, långt bort härifrån där jag, bara jag finns och inga andra. Jag behöver inte prata och inte skämmas, radera mina skulder och släppa taget om livet.

Ny från idag

scrapbooking

tisdag 22 januari 2013

Vara stark eller visa sig svag

Jag vill på något sätt visas stark och håller därmed tyst. Men gör det mig starkare i längden? Den bördan jag får ta och bära, den smärtan och bristen på näring om liv som minskar. Är allt de värt? Eller ska man ta och berätta hela sanningen och känna sig svagare och svagare och vingar som slutar fungera för att man inte har kontroll själv om sitt liv. Alltid frågor som jag ställer mig och inga svar har.

Lana Del Rey - Blue Jeans

Tim sötnos

scrapbooking

Att bryta alla sina ben

Så fort jag ser mig själv skulle jag förfärligt se mig själv i en spegel, en person som jag varken känner eller vill känna. Men jag har lärt känna den personen så väl att jag inte har den viljan att strida mot mitt andra jag. Varför jag låter mig följas som en hund bakom ryggen på mig själv. Att inte kunna se vart man sätter fötterna och det är så lätt att trappa på vassa spikar. Det går genom min hud, genom kött och ben i min kropp. Jag får en smärta som jag inte ens vågar ta en titt på. Allt går i cirklar. Jag står ibland högst upp och faller på andra sidan en sekund efter. Jag hamnar bakom mina moln, jag ser bara dimman och faller alltid handlöst på marken. Innan hade jag alltid någon som fånga mig innan jag hann o bryta mina ben. Nu står jag ensam och varje gång jag faller slår jag ut både tänder och alla mina ben i kroppen. Varje gång går de av på mitten, jag får sedan kämpa mig upp och ta första dörren ut. Men saken är den att dörren leder till ett ytligare fall, och jag ramlar återigen på mina knän och bryter ytligare tusentals ben i min kropp.

måndag 21 januari 2013

Alltid ett barn finns inom en

Minnen som alltid finns i ens hjärta
Det finns alltid ett barn i en gammal kropp
Det finns alltid ett barn i sin egen kropp

Minnen som är långt bort när hela livet gått
Då när man är gammal
Det är inte sant!

Man är ung så länge man lever
Inom en finns det barnet som man en gång varit
Sprungit och lekt
Ätit glass så man fått ont i magen
Gråtit över ett litet skrapsår

Du kommer alltid vara ung
Du har som jag en gång varit ett litet barn

Vissa har kommit längre
Andra har bara börjat sitt

En del kanske fastnar i livet och märker att man ibland önskar att man var ett barn igen
Ingen skola, inga läxor, inga prov och stress för att få bra betyg för att kunna få ett jobb i framtiden. Kärlek och trubbel, vuxna som inte förstår.
Eller?
Inget jobb, inga pengar att tjäna in, hyra och skatt, försöka ha en bra ekonomi, mat så man överlever, familj och problem som man alltid lyckas komma till.

Ibland tror jag att alla någon gång önskar att man var ett barn igen
Då man slapp allt det där och lite till

Det var bara några exempel
Världen har så mycket man måste kunna och lära sig

När man var det där lilla barnet som man nu en gång var visste man då inte hur svårt livet skulle bli.