En dag till, Miljarder år!

En dag tar det stopp, en dag står jag där och skriker!
Jag är instängd, fast, kvar, lämnad ensam kvar.
Det enda jag har kvar är tårar som kommer oavsett om jag vill eller inte!
Instängd i en bur med mat på burk vilket är svår att gå upp med!
En liten trång bur där dom lämnade mig, dom kom aldrig mer!
Det enda jag fick höra vad hur dålig jag är!
Dom kom i nödfall du jag skrek men min röst är hes!
Jag har kvar tankar men som snart är borta så som vinden drar i mig!
Jag har tusen år men livet har nu ökat till två miljoner extra!
Det straffar sig att vara jag!
En gång i månaden får jag gå ut!
Jag har rymt varje månad men går tillbaka frivilligt!
Jag har ett val, jag har ett liv det enda jag behöver göra är att göra det, vilket är svårt!
Jag hör rösterna som nu får mig att gå frivilligt tillbaka, jag har inget att rymma för evigt!
Men om jag nu släpper taget och låter mig rymma, åka till vägen över muren jag vill!
Är det ett val jag har att göra med?
Ska jag bara släppa taget och bara hoppa över?
Det är högt och jag tvekar!
Jag väntar och väntar men muren blir högre!
Ska jag våga ska jag skrika efter hjälp, jag vet inte, det har aldrig funkat!
Men två miljarder extra liv är inte dåligt om man tycker om att må dåligt!
Men jag väntar tills jag är redo, tills jag fått hjälp, tills någon ser mig!
Men väntan är lång och jag är inte framme!
Jag letar och ser inget än!
Jag kämpar men jag är trött jag lever än och är glad!
Jag kämpar...
Jag kämpar...
Jag kämpar och det får mig att må bättre!