Jag ångrar mitt val!

Hur kunde jag låta mitt liv gå över?
Hur kunde jag stå ut med mina Svimattacker?
Tänkte jag någonsin på vad som vad bra för mig?
Eller lyssnade jag på min vän anorexi?!!
Jag var så fokuserad på träning och min vikt att jag glömde bort att leva. Jag kunde inte se mig själv, det ända jag kunde se var min "tjocka" feta" kropp.
Jag kunde inte se, se vad som hände med mig.
Det ända jag kan säga även fast jag vägt 20 kilo eller nästan noll kilo skulle min vän anorexi aldrig vara nöjd.
Jag skulle ha fortsätt att gå ner i vikt tills jag inte fanns kvar.
Det som skrämmer mig var att jag inte satte stopp på det!
Jag kunde ha stoppat det innan, innan det gick för långt!
Men det gick över styr, och jag kommer aldrig att vara den jag var förut. Men maten var det ända jag kunde kontrollera i mitt liv. Men till slut blev maten det som plågade mig.
Det blev mitt självskadebeteende!
Jag ångrar nu själv att jag välde det, för jag vill helst av allt slippa ångest!
Jag mådde dåligt vid detta fotot!