En röst!

Jag har en röst, en röst inom mig.
Rösten inom mig säger inget, den är tyst.
Inga ord, inga ljud, en tom vilsen röst gungar i halsen.
Även om rösten vill skrika så är den tyst.
Rösten i halsen gungar så det gör ont, en smärta som inte försvinner.
Rösten finns, men den hörs inte.
Många säger att det är en lögn.
Många måste gå med rösten som gungar i halsen, tysta och ensamma.
Tysta och ensamma går man för att visa sig stark.
Svagheten göms i sina ihop stängda händer, där det rinner tårar.
Tårar som faller ner, hamnar bredvid orden som ramlar.
Man tappar orden som finns i den tysta rösten, vilket gör det svårare för rösten att höras.
Man vill, men det är tyst och man undrar om man någonsin får höras.