Fejk leende!

Det är svårt att fatta nu när ens liv är förstört.
Att jag aldrig kan le som jag gjorde förut.
Nu är allt bara fejk och allt är på låtsas, en dag så trodde jag att mitt leende var äkta, men så var det inte. Det var fejk allt ihop, och nu förstår jag verkligen att jag har förstört mitt liv.
Jag vill inte, men samtidigt vill jag, och andra sidan så vill jag inte!
Jag kan inte bestämma mig även fast jag vet vad jag vill, så vill jag inte det nästa dag.
Jag planerar hur jag ska klara mig, och nästa dag så planerar man för något annat.
Man planerar är idiotiska planer som man knappt överlever, och nästa dag vill man bli frisk.
Hur vill jag egentligen ha det, jag vill veta, men ändå inte, men nästa dag ångrar jag mig och vill veta igen. Det tar aldrig stopp, och jag fortsätter på samma väg, och nästa dag halkar man över till nästa väg. Man går upp och ner och livet förstörs i bitar.

Jag undrar om jag någonsin får le som jag gjorde förut, men allt blir bara fejk och med dagarna som går ångrar jag varje val jag gör. Jag kan känna min hunger bli gnällig och hungern efter äkta leende blir allt större. Jag kommer aldrig bli som förr, jag kommer aldrig kunna le som då!