Att känna ångesten sprida och giftet drar sig in i huden, det är som att vara döende.
När giftet i kroppen kommit så nära hjärtat, blir man så gått som död.
Inga känslor är tillåtna och inga lögner får komma, inget är tillåtet!
Att förstå att ångesten är hög, och att man inte kan leva så blir man panikslagen.
Paniken är som smärtan och man blir genast stel i kroppen.
Man står fast, kvar, ensam, ledsen och hatad av sig själv.
Direkt när man ser en spegel krossar man den och biter av hela sin själ.
Man vågar inte se sig själv, man känner sig oälskad och lämnad av sig själv.
Man undrar, och inget är tillåtet.
Just så känner jag mig, och ingen någonsin kommer förstå det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar