Mår bättre!

Det jag aldrig kommer att fatta är hur mycket jag hatade mig själv.
Jag tyckte allt var fel, jag ville ändra allt.
Just nu är jag väl så också, men i mycket bättre skick.
Det är hemskt att man ville svälta bort sig, att bara försvinna vara som luft.
Jag har upplevt massa men inte tillräckligt, jag vill fortfarande finnas.
Det känns skönt att man äter bättre nu, förut i skolan blev det en ond cirkel.
Det kanske är just därför jag mår bättre nu, jag slipper mina ångest moment.
Det känns nästan som att dom hade hakat upp på min ätstörning!
Men just nu har jag gått vidare, jag tänker mycket mer.
Jag äter absolut bättre, det känns grymt skönt!
Men man är ju alltid rädd för att som tvingar mig till skolan igen.
Men jag står fast här, jag limmar på mina skor och står fast kvar i mitt rum!
Det är rätt säkert att jag aldrig någonsin sätter min fot där igen!