Varför känns det såhär?
Varför vågar ingen tro på mig?
Varför gör det här så ont?
Jag har inga svar kvar, jag vet inte ens varför jag kämpar längre. Jag vill bara att någon ska tro på mig, ta sin tid och bara lyssna. Men hittills får jag klara mig själv, jag får hålla vissa tankar för mig själv. Jag kämpar, jag kämpar faktiskt. Men det är omöjligt att kämpa när jag ska lära mig något jag redan vet och förstår. Det är inte jag som ska lyssna det är faktiskt ni alla andra som ska börja lyssna på mig, istället för att börja prata om något som jag redan är medveten om. Jag vill inte kämpa ihjäl mig, jag vill inte det. Jag tänker inte förbättra mig mer, jag har berättat något så jobbigt, något som har varit mig kärt länge. Nu är det förstört, borta, nu kan jag inte vända mig till det igen. Det är svårt och jag hoppas bara på att allt det här kan vända. Jag hoppas bara på att jag ska slippa känna såhär.
3 kommentarer:
Jag tror på dig syster!!! Du ska vet hur mycket jag gör det. Jag blir så förbannad på samhället, skolan och hela cirkusen för att de inte har förmåga att hjälpa dig. Du är värd såååå mycket. Du betyder såååå mycket för mig, obeskrivligt. Kämpa håll ut. Men samtidigt vet jag vad du går igenom och hur becksvart det tycks vara. Men det vänder. Lyssna på musik du mår bra utav, se på filmer du tycker om och läs sådana böcker du älskar. Finn styrka och kraft i någonting, du som målar så underbart, tills hjälpen kommer. Älskar dig ohört mycket <3 Du vet var du har mig <3
Tack för dina fina ord, blir så varm att höra dom. Dom hjälper alltid och du betyder såååå mycket för mig och du är värd såååå mycket och jag älskar dig såååå min kära syster! <3<3<3<3 styrkekramar vi är starka tillsammans <3
Massor av styrkekramar till dig också, vi fixar detta, tillsammans <3<3<3
Skicka en kommentar