Du bara ger dig av, du spottar och drar mig i håret. Du har tagit som en tjuv kyssar i natten av mig. Du får mig att bli pank, du får mig att luras att du älskar mig. Din idiot, du fick månader och jag gjorde inget. Du tog mina dagar till ingenting och du skyller i från dig. Du kan ju glömma att jag finns där när du väntar, men det kommer inte hända. Vi båda är bestämda och vi finns aldrig, inte som vänner, inte för våran kärlek, aldrig mer. Vi betyder inget för varandra, jag vet inte varför. Jag har aldrig tänk så mycket, aldrig så mycket på kärlek, aldrig tänk så mycket på en kille som har varit suddig hela tiden jag känt honom. Men bara plötsligt kan jag inte släppa honom, jag vet inte, i slutet var jag bara arg och besviken. Jag såg bara hur du gick av tåget och jag åkte vidare. Nu har tåget stannat, de brinner och jag hinner inte ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar