Att kunna dölja allt

Ibland känns det som att jag behandlas som ett djur och ibland känns det som om jag vore en leksak. Fast om jag var ett djur så skulle dom kunna avliva mig och det skulle göra mig lycklig. För jag behandlas inte rätt. Om jag vore en leksak så skulle jag antagligen slängas men det skulle inte göra mig något.

Jag döljer min sorg bakom ett positivt leende

Jag döljer med ett skratt

Jag döljer allt

Bara för att andra ska tro att jag mår bra

Men innerst inne vet jag och det gör mig ledsen att jag aldrig vill visa det. Hur mycket jag lider varje dag, hur ont jag har och haft. Hur jag handlöst gråtit på toaletterna och hur jag stoppat ner fingrar i halsen. Eller varje sår, överdosering och då jag rymde. Hur jag varje natt satt uppe med ångest och oro. Varje dag och natt var jag uppe och tänkte. Jag känner hela tiden hur skulden jag bär på axlarna blir tyngre och tyngre varje dag. Ibland vill jag bara somna och aldrig vakna igen.

Jag tänker så ofta...
Men jag måste alltid dölja allt med ett leende på läpparna.