Att önskan finns om att bli redo

Ibland vill jag bara begrava mig själv i min egen kista och aldrig komma ut och brinna i solens ljus. Aldrig gråta av all smärta och inte röra sig som jordens yta. Inte höra bilarnas oljud som dom bara far ut genom sina stora käftar eller som att sitta i ett klassrum som när man var liten där alla bara pratade ut och allt blev en ständig total röra. Att uppleva och faktiskt börja ett nytt liv igen. Då allt börjar om från första början, bara de att jag alltid skulle göra samma av mina misstag och tappa mitt hopp om livet igen. Det skulle inte vara jag om det som hänt inte har hänt, men ibland skulle jag dock önskat att det aldrig varit jag som varit med om allt. Jag skulle vilja uppleva och trovärdigt börja ett nytt liv igen men jag är inte redo ännu.