Att vara i mörkrets skydd

För varje dag känner jag hur smärtan tar över från huvudet till fötterna. Det drar som en förklädnad över hela mig, blir som ett skydd, ett ont skydd över hela kroppen. Jag har kämpat eller försökt som alltid komma ur min dåliga sits men jag sitter mer fast mer en någonsin.  Jag misslyckas alltid, jag kommer ner i ett svart mörker, ett moln, ett svårt skadat och ruttet liv. Jag gråter mer och mer inom mig och att se sig själv i spegeln börjar göra mig mer svagare. Att kunna se att jag finns kvar och att jag alltid måste lämna blicken med ett leende. Det gör mig ledsen för jag känner mig inte glad eller inte ens okej, men jag måste le, jag måste alltid lämna världen med ett leende.