Det blöder inom mig, det smärtar och gör ont. Jag rivs upp och jag känner hur jag tappar andan mer och mer. Hur jag ständigt hostar och hur ont det gör att stå på sina egna fötter. Men jag har lagt av att kämpa för vettiga svar för jag har aldrig fått de så varför skulle jag få det nu. Nej det gör jag inte, jag tänker inte stå och dra om och om igen mina händelser som gör så ont. Hur elaka människor kan vara och hur det påverkar mig. När jag alltid sitter ner och pratar hur jag känner och försöker på nytt varje gång berätta allt men drabbas av panik och darrar händerna av mig. Det gör så ont att jag knappt inte vet några positiva saker eller hur man någon gång skrivit lyckliga saker. Varit glad och kunnat le, ett äkta leende men har det någonsin varit de? Eller har jag bara ständigt skrattat för att andra ska må bra, le för att andra ska se att jag mår bra? Frågor som jag alltid ställer till mig själv men vågar inte ens veta mina egna svar längre. Men jag vet dom, jag känner igen dom från alla andra gånger de är alltid desamma och jag vill bara gräva ner dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar