fredag 4 januari 2013

Första inlägget 2013

Visa respekt och lyssna, inte tvinga något fram. Jag har verkligen hamnat i ett mörker. Jag tar och spyr upp mina problem, straffar och skadar mig själv. Visar hur jag ser ut på insidan, jag magrar, svälter mig själv ännu en gång. Tar min spy fobi bort ur tankarna och kraften från magen upp, jag börjar ruttna och spy smaken börjar bli en vana. Kan ni tänka er hur svårt det är? Hur olika självskadebeteende kan se ut. Jag erkänner, jag vet om mina problem och vilket behov jag har just nu. Jag skulle bara vilja tröst äta och spy hela tiden, maten är mitt enda och då menar jag verkligen det enda jag kan ha kontroll över. Allt annat kan folk tvinga mig till men inte mat.  Därför har det inte bara blivit svält denna gång utan jag dubblar allt som händer runt omkring mig och spyr upp allt dåligt som hänt. Jag försöker stå emot varje dag visst lyckas jag men jag får panik, jag vill ta sönder mina väggar, ta bort dörren så att ingen kan komma in och jag aldrig ut igen. Då slipper ni fula Fanny, äckliga och skuld Fanny. Jag känner så mycket skuld, jag känner mig ful och äcklig. Jag kan inte släppa några av mina tankar, även fast jag nu skulle göra vad som helst för att bli av med dom. Skulle önska att de var lika lätt att betala av sin skuld som man har varje dag, att man kan få känna sig värd mat, sin frukost, lunch, mellis, kvällsmat och allt sånt. Att jag slipper känna att den här maten är inte min eller att jag måste spy upp min mat för att jag måste göra mig själv illa. Jag vill slippa det och jag försöker varje dag. Träning är något som blir extremt känsligt när jag spyr och äter dåligt men det som får mig att må bra och komma bort från dåliga tankar. Hur ska jag lyckas komma bort från mitt dåliga självskadebeteende. Att spy varje dag är hemskt och jag vill lyckas komma bort från dom tankarna också. Jag vill slippa känna allt som gör till att jag spyr. Jag hoppas att 2013 kommer bli ett bra år, dock blev ju inte mitt första inlägg 2013 så bra men jag hoppas på en bättre framgång. Att folk kan börja acceptera mig för just den jag är och se mina problem och hur mycket jag lidit i alla år. Att ge mig styrka att leva vidare, men alla sumpar chansen och gör mig sämre varje dag. Jag kan bara hoppas och be!

1 kommentar:

Vanjavit sa...

Ge inte upp, jag lovar dig, en dag komma du finna diit hem.
Du vet att jag har sagt att det kan ta tid, men jag finns här för dig <3