Smältande liv

Vet inte hur många gånger jag måste säga det. Jag vill inte förstå vad jag menar men det gör jag. Jag vill så gärna dölja allt från händelser och känslor. Men det börjar bli svårare, jag släpper inte en tanke, jag vill dölja dom men det går inte, jag försöker men dom tar över mig själv. Jag kan inte dölja det för mig själv längre, inget. Det är så fullt att jag tänker på allt samtidigt. Det blir en ständig röra och det går inte och städa upp. Känner hur latheten kommer inom mig att jag inte ens orkar lufta fötterna när jag går och ramlar därpå. Jag blir rädd, jag är rädd och förblir jag rädd för mig själv är en fråga jag undrar? Det finns så mycket ilska och sorg inom mig, det finns bara trasiga saker inom mig. Jag går med tårar i halsen och som fyller min mage just nu. Jag står ensam med stor skuld, rädd för mig själv och tårar som fyller mig. Det mörka och dystra och tanken om att allt blir bättre minskar varje dag till 100% och jag tappar alla ord som ska vara positivt till tusen. Jag hoppas och har längtan men som också minskar i snö vädret.