Jag ändrade rösten

Jag ändrade min röst. Jag hade en mer osäker röst förut, men den starkare nu. Jag försökte få in det i ditt huvud att jag faktiskt inte var en hund och absolut inte din hund. Att jag var min egen men inte den jag var då första gången vi träffades. Att saker och ting förändrades. Du kunde aldrig acceptera det. Det var därför vi gick åt skilda vägar. Jag skulle bara kollat vem som alltid ställde upp för mig ner du svek mig. Sårade mig. Jag älskar min kille idag och jag vet att han inte är som dom alla andra. Jag vet att han är speciell och att han aldrig skulle svika mig. Det har snart gått ett år och jag trodde aldrig att det skulle bli du och jag. Jag trodde på min allra största kärlek, han som fick mig att uppleva kärlek. Men jag hade ingen framtid med honom och ingen nutid heller. Men jag är glad nu att jag vet vem som faktiskt älskar mig. Men att jag saknar dig förstår jag aldrig, hur falsk och hur många sår du skapade. Jag vill aldrig sakna vår tid.