Jag har en röst inom mig som gör mig oförlåtligt trasig för livet, något ingen kan förstå varför mina val inte gör mitt liv bättre. Men jag har gett upp ständigt för att livet ska fungera som andra vill att de ska se ut. Men att få folk acceptera livet som man har tagit in till sin famn är alltid svårt. Att ta första steget att prata, att må bra som gör en rädd, frågor och allt som man vill skippa undan ibland. För jag vet att när folk sagt till mig "det kommer bli bättre" har jag alltid tvekat. Men visst vet jag att de alla gått genom samma steg som jag tampat i, men det känns så hopplöst att jag tappat bort stegen jag ska följa. Men kan jag hitta säkrare steg nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar