Jag känner hur ofta, hur starka, hur svag man kan bli utav att höra himlens svar efter sina egna starka sidor som man inte har. Hur man ständigt letar efter rätt svar. Hur man nu ska förklara för någon som drabbas för att man beter sig frånvarande och borta ur sitt liv, när man försvinner ur ett samtal, dagar utan att säga något. Men det krävs att man lyssnar, tar åt sig orden som jag annars brukar göra. Hur varje person har bett mig att bli bättre, bli någon annan, allt, allt för att man inte duger till, inte förstår. Man försöker spela med i alla spel, precis alla spel, men med tiden tröttnar jag mer och mer på alla dessa spel. Alla dessa ord. Som om folk tror jag inte vet mina svårigheter. Men jag tror att ingen förstår hur jobbigt det är att varje kväll somna med att man känner sig hopplös för att man går och bär en hemlighet som ingen vet, men som folk skulle förstå mig bättre då, varför allt är som det är. Men det krävs mod att våga lyssna på mig, våga låta mig prata klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar