Det här inlägget skrev jag för några dagar sen, men publicerar detta nu istället. Humörsvängningarna gick väldigt fort, vilket de gör ännu. Men såhär kände jag för några dagar sen..
Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen längre, jag lever mitt liv genom att stanna hemma, ser mitt liv genom ett glas. Knappt de längre, jag vill inte visa mig, vill inte visa hur ful och misslyckad jag är. Det som gör ont är nu på väg tillbaka, det är som något greppat taget i min hud igen. Som gör att jag alltid får ont, jag kan inte ens prata utan att det gör ont, den minsta lilla rörelse så gör de ont. Börjar redan gråta... För jag har inte valt något av det här, jag vill inte leva såhär. Jag kan inte ens åka till skolan längre, vill inte visa mig, men jag gillar skolan och det här är sista året. Men jag går inte ut.... Vad gör jag för något vettigt? Jag gör ju inget om dagarna.. Det enda jag gör är att träna, även fast jag är sjuk och inte orkar. Jag tränar istället för att ägna mer tid till min lillasyster, vilket gör mig ledsen... Men sen nu när jag börjat äta så kan jag bara inte sluta träna, jag sitter ju inomhus hela dagen, jag skulle verka lat. Maten har blivit ett hinder just nu igen.. Börjat tänka på pengar och jag äter ett jätte dyrt bröd... Som är jätte gott, nyttigt.. Men det är dyrt och jag förtjänar det inte. Jag äter mer och det kostar.. Jag förtjänar det inte, jag gör verkligen inte det. På grund av mina tankar minskar maten, för det här känns så fel att äta. Jag har unnat mig för mycket på senaste tiden, kanske hittat några plagg och jag har inte ens ordning i min gadirob. Jag har tappat mina piercing kulor alldeles för mycket, tvungen att köpa massa nya, är de värt? Slösa på något som som många kallar onödigt. Det är julafton snart och jag önskade mig bara pengar.. Saken är den nu, varför önskar/ber jag något sånt? Det är bara julafton och jag behöver inget, jag behöver inte ha något. Jag vill inte vara tung för andra, jag vill inte vara hindret för andra. Jag vet inte vart jag ska, jag vet inte om jag gör fel, jag vet inte....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar