Om och om igen...

Jag vet inte... Allt känns så konstigt när jag tänker på saker och ting, det är som jag förlorat delar och aldrig accepterat läget. Även fast jag pratar om saker ofta och vet hur det ligger till är det som jag blundar för det. Jag upprepar allt, jag säger sakerna om och om igen... Men jag har förlorat allt, men så lång tid tillbaka. Men jag har inte bara fattat det... 

Jag vill inte förstå...

Jag vill inte acceptera det...

Men jag har förlorat delar av mig själv och när jag säger att det känns som jag förlorat det, har jag förlorat mer delar pågrund av att jag vet att förlorar mig själv och jag vill aldrig veta av det. Jag säger det om och om igen, men jag accepterar inte att jag redan förlorat mig själv. Utan varje gång sitter jag och skriver med känslor om att jag förlorar mig själv....

Saken är att jag redan är förlorad...

Jag vill bara inte acceptera det...