17 år

Jag fyllde år den 6 mars så idag när jag skriver detta inlägg,  är jag faktiskt 17 år. Jag som aldrig trodde jag skulle bli 15, såå 17 kanska imponerande. Men jag antar att livet går vidare, jag som inte skulle finnas är det som extra dagar jag lever i, jag antar att min kropp överlevde överdosen för att jag skulle fortsätta leva vidare här på jorden. Men nu ska jag komma till saken, jag är så besviken på mig själv... Jag vet inte vart jag ska ta vägen längre, jag sitter fast i mig själv och jag vill bara bort från mig själv. Jag vet inte all ångest och ja men allt som jag skapat gör mig förbannad för jag sätter mig själv i alla problem, allt jag borde gjort, det gjorde jag inte, och saker jag kunde gjort för mig själv förstörde jag för mig själv istället. Jag ser mönstret och jag hatar att jag blivit så hopplös, inte att jag vill dra ner mig själv mer men jag får ångest över det minsta lilla. Jag har gjort saker som alla ska klara av egentligen men jag har gjort det till ett problem, jag skapar ångest och svårigheterna själv. Jag skapar nya och jag sätter mig själv i situationer jag skulle klarat av om jag inte tänkt och tänker som jag gör och gjort förut. Hade jag bara tänkt annorlunda så hade jag inte suttit med alla problem jag själv har svårt att hantera och jag sitter och funderar och funderar men jag vet varken ut eller in hur jag ska klara av allt. Men jag hoppas jag kommer fram till något bättre än vad jag gjort hittills för just nu fortsätter jag med samma tankesätt som jag faktiskt vill förändra. Så jag ska fundera vidare tills något annat tankesätt kommer och jag slutar sätta mig själv i situationer jag faktiskt inte kan hantera.