Jag har tänkt att börja prata ut om vissa saker här på bloggen. Eftersom jag tror många vet att jag har tagit en överdos men många tror att jag försökte ta livet av mig, vilket inte är sanningen. Nu är det flera år sen men jag känner att det finns många ute i samma bubbla jag har och är i just nu. Jag tog inte överdos bara pågrund av skolan, jag gick 3 dagar i den skolan men det funkade verkligen inte. Jag gick och pratade och bad om hjälp, men alla svar var lika varje gång... "Du är så stark" ... "Vi ses nästa vecka"... Men var jag så stark?... Umh jag gav upp och vaknade på ett sjukhuset, så antagligen är svaret nej. Men det var på en onsdag samma vecka då jag också fick göra min första abort... Eftersom min historia är en så pass dramatisk kall och hemsk uppväxt för mig tack vare en person så kommer jag att berätta lite om gången, för det ligger så många öppna sår och jag gråter dag och natt över alla dagar jag önskar att jag kunde försvinna från all min smärta om vad jag faktiskt har varit med om. Men jag vill kunna dela ut min historia till andra, slippa skämas och döja sanningen hela tiden för något som inte är ens eget fel. Men så andra förstår och till andra precis som jag varit med om misshandel och övergrepp, att det inte är ens eget fel vad som hänt, för hur ska jag kunnat gjort fel när någon annan våldtagit mig utan anledning? Vad gjorde jag för fel? För jag känner mig maktlös, svag, jag har varit så jävla rädd... Och jag hoppas att folk förstår hur smärtsamt det är att bära på allt själv och visar respekt för det här inlägget, sen hoppas jag att andra som sitter och håller på något liknande händelser (som känner igen sig) att försöka hålla sig stark och ge inte upp.
1 kommentar:
Jag vill säga att jag så ledsen över det övergrepp du utsattes för. Och jag är ledsen för att jag inte alltid varit där för dig. Jag blev så chockad den gången du berättade för mig, att jag tappade talförmågan, och känslorna bara svämmade över. Men det jag skulle vilja ha sagt till dig då, var att det inte var ditt fel, att det är DIN kropp och som bara DU bestämmer över. Jag skulle ha gett det där kräket en hård käftsmäll, eller de oräkneliga den förtjänar. Jag vill att du ska veta att jag alltid stöttar dig, även fast jag inte alltid är kapabel att göra det aktivt. Även fast jag retas ibland, så hoppas jag att du inser att jag verkligen tror på dig. Du kommer klara av flytten, men överväg att ta hjälp av boendestöd noga, jag tror att det kommer vara hjälpsamt för dig. Jag finns ju alltid om du behöver hjälp med att sortera saker och städa/laga mat. Det är jag bra på. Det är starkt av dig att berätta din historia. Du har kommit långt. Jag älskar dig. Kram för din syster
Skicka en kommentar