Du var en sol, du lev ditt liv! Du försvann du stack, med ett skrik och ett pip var du borta! Jag kan höra din röst, men dina andetag är slut. Jag hörde dom i slutet av ditt liv, det var plågsamt och du var borta från den minut, då ditt andetag var borta, luften var slut, och du hade ingen kraft!
Jag saknar dig kraftigt och ett liv utan dig är tufft! Du var min vän, du var en ängel, en som dig ser jag aldrig mer! Du sa inget, du lyssna och sprang fri, du levde ett liv men som snart var slut! Det tar tid att fatta att du är borta, att du försvann ur händerna på mig på en sekund. Att förstå och att se det man har är svårt när man håller det i händerna, men som snart kan försvinna! Man förstår inte när man har det, att det kommer försvinna, att tiden har sin gång och att klockan går sin väg, men kommer ingenstans! Det är nu eller aldrig, så vet man att det rätta, som man inte vet då eller nu kanske sen kanske aldrig!Snö tinar nu höstens löv faller den sista tåren sparar jag till nästa höst, eller bara kanske någon dag! Jag vet inte nu men nu är du borta och inget ljus från dig kommer, jag lever ett liv utan dig, ett hopp som finns men är osynligt rädd. Jag ser en framtid som kan gå över snabbt, men nu och här ser jag en osynlig väg, jag springer men är glad och har sorgen i väskan. Du försvann men du finns kvar här i mitt hjärta stort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar