Jag ser mitt liv i den en enda röra.Allt är som på mitt golv, det ligger som skräp fast man inte ser det. Om man inte blir tillsagd om det innan.
Jag slår mig själv för att orka upp.
Jag hatar att se mig själv slå sönder i bitar, gå sönder i tusen bitar.
Jag ser mig själv slitas sönder, min högra hand försvann i måndags.
Min vänstra hand flydde innan jag tog bort den.
Mina tår försvann med vinden, och mina fingrar togs av mitt fängelset.
Mina ögon är blinda, och min mun är tejpad med silver tejp för att jag ska hålla tyst.
Min mage är tjock och är omöjlig att ta bort, det behövs en operation.
Mitt liv splittras som glas bitar, de försvinner från varandra och hittas aldrig igen.
Som ett glas man nyss tappat, de slängs och träffas aldrig igen.
Är jag glas?
Kommer jag aldrig få mina tår och fingrar igen?
De är som tusen bitar, som tusen glas bitar. Som is som man nyss hoppat på.
Är jag som is?
Hoppar folk på mig med sina skor som väger 1 kilo?
Är man som ett pussel, som ett pussel som är omöjligt att pussla ihop?
Kommer jag aldrig bli hel?
Är jag som glas eller mer som is som folk hoppar på med sina tunga skor, eller mer som pussel, ett mysterium?
Vad eller hur är det, blir jag någonsin hel?
Är jag glas, is eller pussel?
4 kommentarer:
Men min fina syster ♥ Kommer du inte ihåg vad vi har sagt om det där med operationer? Om du vill operera dig vill jag ju också opera mig, men du tycker väl jag är fin ...?
Förlåt min fina syster, det har du rätt i man ska inte prata om några operationer, det kommer jag ihåg att vi pratade om.
Då vi blev jätte ledsna..
Jag bara är så besviken på mig själv, och då blir jag arg på mig själv. Du behöver inte operera dig och det tänker inte jag heller.
Du är otroligt fin ♥
Och du är också jätte fin, glöm inte det. Socker söta syster ♥♥
Socker söta du ♥
Skicka en kommentar