Jag lever!

Hur hade jag tänkt denna gång, jag tar ut vår vänskap på hal is. Ja hur var detta tänkt, blev tillsammans med någon jag älskade och vi hade verkligen sagt att vi älskade varandra innan och allt men ändå. Nu känns det lite såhär, vafan jag vill inte förlora dig på något sätt och hur var allt tänkt, ärligt!!?!?!. Nu är vi tillsammans och det känns rätt, men förra gången gick all vänskap åt helvetet. Jag vill inte förlora vår, men vi har mest kärlek så det kanske inte gör något o försöka. Vi har hållit ihop länge. Så det känns bra och jag vet att jag kan lita på dig, det känns som det ändå är du och jag. Jag tror inte du sticker med en annan tjej, för jag vet hur du är och jag kan inte se dig som så. Jag älskar dig, och jag litar verkligen på dig! Jag är kär på nytt, hel ny början, och jag blev så glad när du frågade. Men är fortfarande så rädd för att bli kär igen, men jag tror, jag har ju varit så såld så länge, såld i dig, o jag vet, jag vet att kommer gå bra.

Annars har jag mått väldigt dåligt, men nu börjar jag hitta mig själv igen. Jag vill, jag lever, och jag är verkligen glad att jag överlevde detta aa vad ska man säga. Jag är bara så glad att jag lever nu. Sen ska jag nog komma igång med att blogga också, just nu är mitt humör kanske inte på det bästa men aja. Jag ska kämpa, jag ska leva. Jag lever, jag lever jag, lever fast jag var så nära, jag är vid liv och jag är glad! Tack min familj, ni ska bara veta hur mycket ni betyder. Tusen tack!