Jag mår som jag mår

Ibland har jag bara lust att ge upp, ge mitt hjärta en omgång bråk i någon slags smärta. Jag vet inte jag hittar inte ut, jag har ångest stup i kvarten, jag orkar inte hålla ögonen öppna för sanningen. Jag vågar knappt tro att min kille älskar mig längre, i ena stunden är jag säker men andra stunden ger han mig en vikning att han lika gärna är intresserad av någon annan. Jag vet inte, det känns ibland som det kanske aldrig varit vi, jag älskar dig men nu vet jag inte längre. Mina känslor svalnar ibland, de försvinner som om det aldrig funnits ett vi. Men jag älskar dig, jag vet, jag har alltid älskat dig. Jag är bara så trött på mig själv, jag vill bara försvinna, skolan är bara ett problem långt ifrån slut, jag ska kämpa, men jag vet att jag aldrig kommer bli någon slags matte nörd eller någon slags plugg häst, jag vet att jag inte är jätte bra i skolan, men jag vet iallafall att jag har allt som jag behöver för att överleva här i världen. Jag vet inte om jag vågar tro att den här nya skolan kommer funka, jag vet, vet att det här känns fel. Jag vågar bara inte säga det, för jag vill alltid ge skolan en chans. Men jag känner i hela kroppen, jag känner hur ångesten smyger i kroppen redo att strypa mig för gott och jag vet inte hur jag ska klara mig denna gång. Jag vet inte hur långt jag kommer våga gå denna gång, jag har ingen aning, för jag kommer hålla allt för mig själv, jag kommer inte våga säga något. Varför jag inte gör det är för att varje gång jag sagt något lyssnar ingen, ingen har någonsin lyssnat på mig. Även som nu har jag sagt mycket, men ingen har frågat hur mycket jag orkar. Ingen vet hur mina känslor går mig på livet, inga vet att orken är knappt. Det räcker med att 5 misstag kommer i rad och min energi kommer ta dö på mig. Sen maten är ett problem, ge mig inga val med att äta. Att äta är ett måste, men om ni hela tiden ska ge mig ett val, att om jag vill, ska jag hålla upp, blir det här bra, så länge ni håller på så kommer jag tillslut sluta äta helt. Dagen i sig med hela allt har varit dåligt, jag har haft mycket mat ångest skol panik och vid morgon duschen fastna mitt hår i min hår snodd jävla skit. Fick inte bort den och drog så håret lossna. Sen somna jag igen och sov till klockan 4, där gick hela dagen. Nu känns det hopplöst allt ihop. Sen dessutom hitta jag gammalt kaffe i mitt rum och när jag skulle slänga den tappa jag den över golvet så hela mitt rum stank kaffe. Gammalt kaffe, inte nytt, så pissigt. Så efter städning och hjälp av mamma som typ gjorde allt så luktar det gott igen. Jag fick vara hunden som lukta på golvet efter doften usch, usch, usch! Så det har varit en jobbig dag, skönt att dagen snart är slut. Jag blir även så ledsen när kompisar inte förstår hur jobbigt man har det, att hur dåligt jag en mår så kommer de aldrig förstå. Det är så jobbigt att känna att det är mitt fel. Men ska inte ta åt mig så mycket. Idag tänkte jag köra på med Emilie autumn igen, riktigt bra musik!

Emilie Autumn - If I Burn