Ont och okänt

Oroa dig inte
Det är inte ditt fel
Du ska inte känna skuld
Du behöver inte spy eller göra dig illa
Jag ska alltid stå vid din sida
Du ska inte vara rädd
Inget illa kommer hända dig

Det gör ont i mig. Jag var främmande i min egen kropp igår och jag kan inte hitta tillbaka till mig själv ännu. Kunde inte andas, jag dog iallafall så kändes det. Jag försöker kämpa och kampen om att hålla den sista kärleken är borta, jag blev så gott som lurad. Jag vill bara ta tillbaka tiden men jag fick se dina dåliga sidor. Men jag har en familj som betyder mycket och otroliga vänner som alltid finns för mig. Jag hoppas att ni alla förstår hur nära ni står i mitt hjärta och ni hjälper mig alltid få mitt hjärta att slå som det ska. Jag älskar er min familj och vänner. Önskar ni kunde få den Fanny som var perfekt eller åtminstone en Fanny som inte var jag. Allt jag känner är så mycket skuld, ångest, oro, rädd och tankar går i omgångar hur jag ska göra mig själv illa. Jag vill bara blunda och aldrig öppna ögonen igen. Smärtan inom mig värker mer en någonsin och allt går för fort fram att jag inte hinner tänka. Nu är min matsituation värre en någonsin, jag vill inte få i mig något mer. Förut var jag behov av att tröstäta för att sedan spy. Nu går tanken om och jag vill inte ens se mat i min vinkel. Jag blir dömd. Jag blir okänd. Jag blir ensam. Jag får stå med tårar i halsen och smärtan i bröstet som aldrig tar slut. Allt skrik inom mig. Allt det svarta. Frågor och svar... Allt som finns inom mig som jag döljer och som jag nu ångrar att de finns inom mig. Att dom inte bara är min, att de kan plåga någon annan också.