Framtid...
Framtid...
Det som tar mest plats att tänka på. Hur kraven stiger upp för berget och där står man en dag eller iallafall det alla vill att man ska. Själv vet jag att min framtid inte blir den som ni alla runt omkring mig skulle önskas bli. Jag kommer aldrig upp för berget, jag har inte kraften att ge mig upp för något som ni tycker jag ska klara av. Men det är svårt att säga "nej... NEJ JAG TAR MIN VÄG". Jag vill bara att ni förstår och accepterar mig för den vägen jag väljer och ta. Istället för att sätta massa krav till mig i min egen framtid. Den framtiden jag vill bygga på egen hand och den vägen som passar mig. Jag vill bygga min egen bro till min egen framtid.
1 kommentar:
Kom ihåg syster, ingenting är omöjligt om du själv sätter gränserna.
Låt inget hindra dig från att sluta tro, önska och drömma.
Jag vet att du kommer lyckas, jag vet det, för jag ser hur du varje dag kämpar, ett krig som många i den ålder aldrig skulle klara av.
Du har en styrka i dig Fanny, du har ett driv. Du kan, syster.
Vilken väg du en väljer, så stöttar jag dig <3
Skicka en kommentar