Hemma i banor, kanske nya

Nu är man äntligen hemma i sina banor igen. Vilket kan både vara positivt och negativt. Jag är rädd, jag vet hur ofta jag försöker inbilla mig att det kommer gå bra, idag ska jag klara det här. Sen står jag och hostar upp mina ord. Sen vet jag nu efter resan att jag har en ny chans att inte väcka upp mina gamla vanor. Jag kan börja om på nytt, men jag är rädd. Jag är rädd.. Jag gråter när ingen ser, jag står o hostar upp alla ord, allt som jag lovat. Men nu efter två veckor långt bort från mina tvång så kan jag börja om. Jag ska vara ärlig, jag har inte klarat mig helt när jag varit borta. Jag har varit svag ibland och.. Ja vad ska man säga? Varit dum!! Men samtidigt har jag aldrig mått bättre, jag mår så fruktansvärt bra. Men de två sista dagarna kollapsade jag helt, haft ont, olidligt ont. Men jag hoppas jag kommer upp som de andra dagarna varit. För de har varit underbara. Sen tänker jag uppdatera resan i Turkiet och lägga upp bilder och sånt, men det tar jag när jag orkar. Men är hemma nu och kommer blogga som vanligt igen förhoppningsvis så mycket jag orkar och vill.