Att försöka hitta ut ur sin egen mardröm..

Min starka sida har alltid varit att aldrig ge upp, att alltid ge saker en chans. Ibland vet jag inte om smärtan har varit värd alla gånger och när jag försöker få tag i den känslan känns det som jag får kramp av att bara försöka nå den en gång till. Så ska jag vara ärlig så känns det som jag går runt och runt och hittar aldrig ut, känslor stannar och minnen skapas, ärr växer och framtiden känns svagt i mina ögon och när jag försöker titta dit. Oro att mina vänner ska försvinna när jag själv försvinner ur min ögonvrå, och alla stjärnor på himlen mörknar så djupt att inte ens minnet av dom finns kvar. Smärtan finns alltid kvar i kroppen och min ork är så svag så att det känns som den försöker hitta någon stark medicin för att få upp sig, så den kramar sig om till en mardröm varje sekund jag försöker hitta livet jag nyss försökte få upp ur min positiva sida av tankar. Så allt är en kamp, men en mardröm jag försöker hitta ut ur, men jag vaknar aldrig känns det som, så jag springer runt och runt i en mardröm. Men jag vill bara hitta ut, så jag försöker, försöker se dom stjärnor, se dom läkta ärr under allt i min mardröm...