Ingen fantastisk saga..

Trodde jag skulle bli glad över en sådan här grej att skriva men det är jag inte. För många kan det vara en glädje att skaffa familj (vilket jag vill göra) men. Gravid och ensam, du läste rätt. Jag är gravid och ingen direkt pappa till barnet. Känner mig ensam och övergiven. Alltid viljat ha barn och en lycklig familj som jag nu aldrig kommer få. Jag förstör allt jag lyckas få ihop, alla relationer, allt. När allt börjar gå bra så förstör jag och i det här fallet att jag blir gravid. Jag fattar inte hur jag ska klara allt, känns som jag dessutom kommer bli en dålig mamma, eller nästan alla får mig att känna så. Gör jag verkligen rätt beslut i att behålla ett barn utan pappa? Jag vet inte, men jag riskerar att inte kunna få barn om jag gör en abort och bli barnlös resten av livet? Står jag ut med mig själv då när alla andra har barn och är lyckliga? Jag brukar säga om man älskar någon då klarar man väl allt tillsammans? Även hur svårt det är och att allt inte blev som man tänkt sig? Men idag vet jag inte om det stämmer längre. Livet är inte direkt en perfekt saga, när verkligheten kommer så kommer din dröm att krossas. Min gjorde nyss det..