Jag tänkte skriva lite om hur mitt fängelse är! Min skola är mitt fängelse..
Först tänker jag berätta om mitt hemma plugg/skolan.
Jag mår så mycket bättre nu, nu när jag inte går till lilla gruppen.
Det är ju så att jag inte går till skolan just nu, och det är inte bara för maten utan skolschemat och det så kallade pluggande som man brukar göra i skolan. Det passar mig inte riktigt, och det är inget illa menat men jag kommer ingen vart. Lärarna förstår mig inte riktigt men dom passar säkert för andra elever där, men inte för mig. Jag mår inte bra där, men nu när jag har börjat plugga hemma, eller på biblioteket så kommer jag någon vart. Jag har hunnit med en sida varje dag i en timme! Utan paus förstås men det är stor skillnad från förut. Förut gjorde jag knappast något, jag satt bara där och nu äntligen har jag pluggat. Det är så skönt..
Ni kanske också vet att jag har matproblem, men min matsituation just nu är!
Jag är så glad att jag slipper mina ångest rundor som jag får.
jag slipper tänka hur jag ska bete mig vid matbordet, att jag nu hemma kan ta min mat utan den ångesten som jag fick förut. Förut fick jag ångest på kvällen om hur mycket jag skulle äta för jag skulle till skolan.
Jag brukade tänka
Tänk om dom tvingar mig äta allt, fast jag inte orkar mer.
Tänk om dom börjar checka av maten igen, kolla hur mycket det är innan dom ger maten till mig. Eller som jag upplever att dom tror att jag spyr/kräks efter maten, så alla vet jag hatar att spy/kräkas.. Jag hatar att må illa. Men jag upplever att dom kollar som att jag hade gjort det.
Men dom har ju även sagt det, eller dom sa att dom hade trott det.
Men just det här att jag aldrig har kunnat sagt något som, vad jag tycker och tänker är ett problem där.
Där krockar man lite.
För jag vill inte bli kallad Hon.
Som dom sa på mötet fast jag var där, Hon det var jag.
Jag är Hon.
Jag är Hon som ställer till med problem.
Jag är Hon som inte kan äta.
Jag är Hon som sitter och krånglar.
Jag är Hon som bara är i vägen.
Jag är Hon, Hon, Hon.
Jag vill inte vara Hon jag vill vara Fanny.
4 kommentarer:
För mig är du Fanny, och inte Hon.
Känner igen mig i vad du skriver, så var det för mig en gång i tiden. Men du ska veta, ta inte på dig skulden för att dom inte fixar något, det är inte dit fel. Du är en underbar, fin människa, men som olyckligtvis inte får den hjälp som du behöver.
Lov ya.
Det är nog rätt sant, det du säger..
Lov ya
Det är det, glöm inte hur fin du är. Du är en underbar syster ♥
Det glömmer jag lätt, och du är med en underbar syster Vanjavit ♥♥
Skicka en kommentar