Obestämd tid!

Glas som glittrar med klara ögon, ser jag dig som ingen annan.
Men den väg jag väljer är inte dit utom mitt, för tiden jag väljer är obestämd för dig.
Den obestämda tiden finns inte, varken i ögon eller världens glob!
Det är en obestämd tid vilket gör det svårt, dock i mina ögon ser jag ingen obestämd tid.
Men när den väl obestämda tiden är kommen, har jag inget kvar varken mat eller hunger.
Den ända känslan jag har kvar, är dock kanske ingen känsla utom ett minne.
Ett minne i det blå, i det svarta mörkrets tysta vrå!
Minnet är dock det ända man har kvar, i det hemska liv som har kommit med åren.
Den obestämda tiden kanske inte är kommen, men en obestämd tid kan man aldrig riktigt säga när den är kommen, för den är en obestämd tid.
Den obestämda tiden väntar inte, varken om den är bjuden eller inte.
Den kommer verkligen inte vänta på någon inbjudan, den tänker inte stå snäll och gullig.
Den kommer inte om man ber om den, den kommer i den obestämda tiden då den är mogen.
Den kommer varken nu eller senare.
Den kommer i en obestämd tid!