Jag tänker först be om ursäkt för att jag försvunnit igen, att jag inte kan hålla mig kvar när mitt liv går åt skogen helt och hållet. Att så fort jag mår dåligt lägger ifrån mig allt som kan få kontakt med något, något som på något sätt jag själv vet att jag mår bättre av.
Sen har jag många frågor som jag vet att jag aldrig kommer få svar på...
Varför ska jag stå varje dag och pressa upp mat för att ni aldrig lyssnar?
Varför ska jag sitta varje dag och ha ont?
Ha ångest så det värker som man tror man dör?
Panik?
Tvång?
Rädsla?
Gråten i halsen?
Få höra ord som man aldrig behöver få höra?
Alla slag man fått tagit?
Blod som aldrig stoppar?
Medicin?
Kroppsfel?
Oduglig?
Det är fel på mig?
Varför är jag inte som hon?
Jag vill inte leva?
Jag orkar inte mera?
Hjälp?
Varför är jag kvar?
Andas...
Andas...
Varför finns jag?
Andas...
Jag skickar flaskpost men får inga svar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar