Att le när vi dör ut

Ni vill se henne misslyckas va? Det ni vill eller hur? Jag ser och ni vill aldrig se henne lycklig det gör er svaga. Det är därför hon som jag en trasig docka ni aldrig vill se le. Men allvarligt hur tänker ni? Varje dag sitter flera barn och vuxna med panik i hela kroppen, känner sig annorlunda, har svårt att andas, har ont, blöder inom sig men ingen som förstår eller lyssnar. Vi får våra panikattacker som vi aldrig kan kontrollera. Är det rätt? Jag menar det, vi alla har suttit ner och försökt få någon att förstå. Men tanken om att stå där själv när alla ser på hur alla skrattar åt en. Hur man ser ut, hur man klär sig, hur ful man är, hur man lider varje dag. Man kan se alla le och skratta runt omkring en men man har en lapp framför sitt huvud "Jag mår bra, jag ler" alla ser inte hur vissa människor lider och vi alla har val men att sitta och kolla på när folk dör ut är svagt. Snälla kämpa med oss, hjälp oss upp. Vi ber aldrig om hjälp, vi ber aldrig om svar, så snälla hjälp oss sluta lida. Vi är starka tillsammans om vi bara hjälper och lyssnar skulle vi förstå varandra bättre.